Hur är det att leva i Indien?

Allting här går långsamt och tar lång tid. Alla är långsamma och ingen stressar. Man får vänta på saker som ska fixas, på trafiken, på maten man beställer, när man ska betala i matbutiker, på vänner man ska träffa. Alla är alltid sena och saker tar alltid tid. Effektivitet verkar inte någon ha hört talas om och överallt är det dubbla antalet människor som jobbar mot vad vi skulle se i något annat land.

Det är smutsigt, lite slitet. Det är enkelt och temporära lösningar. Det är för mig ett under att man faktiskt lyckas bygga saker som stora lägenhetshus i det här landet.

Alla är religiösa. Människorna är så troende att man skulle kunna tro att det inte tror på något annat än sin tro. Antingen går man till tempel om morgonen, till kyrkan om söndagar eller moskén så ofta man har möjlighet. Vart man än passerar ser man en religiös byggnad och någon som säljer blommor som folk köper för att göra någon ritual som jag inte ännu förstått.

Det är varmt och fuktigt. Under regnperioden regnar det så man kan inte göra annat än att vänta ut regnet samtidigt som allting man äger möglar. Under den torra perioden gissar jag att det kommer vara så varmt att man för det mesta kommer leta efter närmsta plats med ac.

Från en svensks perspektiv är jämställdheten helt obefintlig. Män och kvinnor är olika och lever olika liv. Och det vet jag inte ärligt talat om jag har särskilt mycket att säga om. Jag är glad att risken att jag kommer konverteras till en indisk kvinna är mycket låg.

Hur är det att leva i Indien? Hur är det att leva i det här landet där allting tycks vara lite märkligt, extremt annorlunda och emellanåt inte alls särskilt trivsamt?

Vad som någonstans gör allting värt det är att människorna, indierna, har hjärtan av fucking guld. Familj och vänner betyder så mycket i indiernas liv och de verkar bära på så mycket kärlek inom sig. Det är vad jag kan säga efter två månader i det här landet, i Kochi, Kerala. Med vetskapen om att det är mycket möjligt att situationen skiljer sig på andra platser i Indien som trots allt är ett gigantiskt land.

Och vi får väl se hur saker och ting artar sig, vad jag har att säga om allting om ytterligare ett par månader eller så…



Reseförälskad tjugofemåring som vuxit upp i svenska Lappland och efter flera år utomlands i olika länder av en slump hamnade i Finlands huvudstad Helsingfors.


3 kommentarer
  1. Det kan ju synas vackert med alla dessa religiösa människor, men tyvärr är det ju huvudsakligen alla dessa religiösa fanatiker som ger upphov till krig och död för så många människor över vårt vackra jordklot. Nu kan jag ju inget om Indien, men överallt där religioner styr den enkla människans liv så är det ett sorts förtryck! Att dessa hjärntvättade människor sedan säger att de gör detta av ”egen fri vilja” är knappast trovärdigt!

    1. Hm då undrar jag vad du menar, för jag har faktist samma tanke, men om det är om samma sak vi tänker på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *