Wherever your heart is.

Det senaste året har kanske varit det mest utvecklande och lärorika hittills i mitt liv. Indien-sagan och München-äventyret, de har liksom varit allt annat än enkla resor även om bloggen förmodligen romantiserar en hel del. Och trots det, så känner jag mig i detta nu så himla ung, klen och oerfaren?!! Jag borde känna mig äldre, mer erfaren och med mer skinn på näsan än någonsin. Istället är jag liksom lite mer lost i mig själv än när allting började.

Det kanske är som min bloggvän Johanna kommenterade, om Alkemisten, att man gör livslånga resor endast för att hitta skatten på platsen där allting började. Men ett av mina favorit-citat är detta “if I could do it over I'll do it all again and if I got one more chance I wouldn't change a thing”. Och med det sagt spelar det liksom ingen roll hur det verkligen känns nu – livet är ju bra. Det är nog så att ju mer man reser och ser, desto mindre känns det som att man har sett. Ju mer erfarenhet man har, desto mindre erfaren känner man sig – till en viss nivå?

Så avslutar vi med ett vackert citat från Alkemisten, som ni bör läsa om ni inte redan gjort det. Det är bara en sån klassiker du ska ha läst – och den är himla vacker!

“Why do we have to listen to our hearts?” the boy asked.
“Because, wherever your heart is, that is where you will find your treasure.”

― Paulo Coelho, The Alchemist