What if.
Och vissa morgnar vaknar man och möts redan i sängen av en dementorskyss. Inte så att hela själen hinner tas över, men ungefär så mycket att man önskar att den hade gjort det. Det första som dyker upp i tankarna efter det borde rimligen vara att man inte vill lämna sängen alls, men nej, jag tänker på Karin Boyes dikt, Ja visst gör det ont när knoppar brister. Den kanske vackraste dikt som existerar och kanske är det den som hjälper mig upp.
Och kanske är det ett farväl till det där som varit och kliven på den här nya livsstigen som känns i hjärtat. På cykeln påväg till jobbet flyr jag i tankarna igen och befinner mig på alla de där fina platserna som passerat i livet. Drömmar som svävar iväg och så en plötsligt stark känsla någonstans under bröstet.
För hur vet man egentligen någonsin om man verkligen hittat rätt? Och kommer livet för alltid att följas av dessa what ifs?
Ett svar
What if är väl en fantastisk tanke så länge man inte tänker tillbaka och ångrar något. Tycker att det gör livet lite mer spännande :)
jag tror också att man aldrig vet om man hittat rätt och att det ska va som det är en viss stund för alltid MEN det är rätt just då och då har man hittat rätt, isf för stunden och det är helt fantastiskt!