Visst har dom det bra, alla andra?

Någon på andra sidan jorden förlorar sin bästa vän i en bilolycka. En annan förlorar sin pappa för att han inte bara lämnat mamman men hela familjen. Någon har tröttnat på att bo i sin stad, det finns inget som håller henne kvar. En annan är ensam och känner sig mer ensam än någonsin på ett annat håll i världen. Någon kämpar dagligen mot sin orättvisa chef på jobbet. En annan förtjänar att få dela livet med någon som älskar dem. Någon hoppas på att få sitt hjärta tillbaka så snart som möjligt. En annan har fått sitt hjärta utslitet och hoppat på av någon som inte bryr sig.

Och alla andras liv ser så perfekta ut. Vi kan vara på en plats i världen som skulle kunna vara helt underbar. Många, många människor kan älska oss. Men det är som att just då, spelar ingenting någon roll. En vän finns inte där, alla är för långt borta och du undrar, hur hamnade jag här. Jag ser leenden och lyckorus på avstånd. Jag ser vältränade kroppar och hälsosamma ansikten. Jag ser bästa vänner och stora kompisgäng. Jag ser människor som har det så som jag alltid brukade ha det. Och det känns fan som att vara fjorton igen, lika oresoneligt.

Jag saknar att ha kontrollen över livet. Över mig själv.