Vartenda ord här, är hundra procent sanning.

Idag pratade jag med mamma, vi pratar om att skriva böcker när hon säger “Det är väl det du lägger ut i bloggen ibland, utdrag från boken du skriver?” “Eh, vad menar du?”

Mamma tror alltså att jag håller på att skriva en bok och bjuder på utdrag från denna. Jag vet inte om det också innebär att hon tror att det jag skriver är hittepå? Det blir förmodligen en bok en dag. Hur skulle jag kunna låta bli? Någon form av självbiografi, alla historier, minnen, skratt, tårar, äventyr – det vill jag dela med er en dag. Men inte just nu.

Fick också kommentaren “Jag älskar att läsa det du skriver, det känns så verkligt!” Rebecca, tack för dina fina ord, de värmer oerhört mycket! Jag vill bara klargöra så du inte missuppfattat det som att det inte är verkligt? Du kanske inte menade att det skulle vara påhittat men jag vill ändå bara säga till alla er att – ja, allt jag skriver är sant. 

Jag kunde inte äta när jag var SÅ förälskad, ångesten känns som ett Mount Everest ibland, jag såg honom nere vid hamnen, och vår kemi var helt insane. För när jag känner något så känner jag det så jävla mycket. Och när man skriver så skriver man gärna exakt hur det upplevs, även om ångesten satt i perspektiv kanske inte var lika hög som ett fucking Mount Everest och förälskelsen nu i efterhand var blåögd och dum. Där och då var det precis så och mina word-dokument i mängder hjälper mig att minnas.

Ps. Tack för alla underbara kommentarer från er! Att ni är här och läser och verkar uppskatta det som skrivs (och är sant, hihi), det lever jag lite på varenda dag. ♥ ♥ ♥ 

FÖLJ:

7 svar

  1. Hej! Hittade din blogg genom Lisa Turdell! Du fångade mig från första stund och här kommer jag stanna. Du är GRYM på att skriva och du kommer bli något stort en dag. Det vet jag:) Kram Frida

    1. Oj, hej Frida! Vad jättefint sagt av dig, tack så mycket <3 Du är varmt välkommen :) Kram!

  2. Texten nedan tycker jag verkar utdrag från en kommande bok :-) eller har jag fel …. puss puss

    Mina lätt solbrända händer håller ett stadigt tag runt ratten på min alldeles nya, silvriga Audi, vilken modell som nu kan tänkas vara den senaste inom bilindustrin om 10 år. Mina naglar är målad i en fräsch ljusrosa färg och matchar skinninredningen i bilen alldeles perfekt. Mitt högra ringfinger är omslutet av en diamantring som jag kallar för min powerring. Vänster långfinger pryds av en bedårande vigselring med tre små diamanter som symboliserar mig, han och vi.

    Klockan jag bär runt min vänstra handled är en sprillans ny Omega som fått ersätta min gamla, älskade Calvin Klein som jag haft i snart tio år. På höger handled blänker det vackra silverarmband som han gav mig på vår ett års dag.

    Jag kastar en snabb blick i backspegeln men stannar plötsligt upp och beundrar det jag ser. När blev jag så vuxen undrar jag och minns min ungdom som igår. Mina drag är fortfarande vackra, ingen skymt av rynkor eller andra ålderstecken, men mitt ansikte reflekterar de många erfarenheter och äventyr jag upplevt. Mitt hår är fortfarande långt och naturligt chokladbrunt. Det är bakåtdraget av mina Raybans som jag har på huvudet, tänk att vi fortfarande dyrkar dessa solglasögon. I mina öron gnistrar de diamanter jag köpte till mig själv från Tiffanys & Co när jag firade min första bok, jag tänker aldrig ta av mig dessa.

    “Jenn, älskling?”

    Jag rycker till och slits ur mina tankar. Rösten kommer från passagerarsätet där min man tålmodigt sitter och väntar på att vi ska köra iväg. “Åh förlåt mig darling” säger jag samtidigt som jag för foten mot gaspedalen och slänger en sista blick över axeln för att titta till det fantastiska underverk som så sagolikt och stillsamt ligger i bilbarnsstolen med ögonlocken stängda. Och så tittar jag på min man igen och ler “tack för att du finns i mitt liv”. Jag är så extremt tacksam och lycklig tänker jag medan vi kör iväg, mot vårt sommarställe, på västkusten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.