Vad är meningen med alltihop?

Jag tvivlade lite på livet igår. Det var julafton och jag kände att det var kanske årets tråkigaste dag. Jag drömmer om att få fira jul tillsammans med en stor släkt, många barn, roliga spel och tomten som kommer och knackar på och delar ut alla klappar. Det brukade vara så mer när jag var liten, men med åren har antalet personer bara minskat. Så igår hade jag lika gärna kunnat hoppa över. Jag ville bara att dagen skulle ta slut och somnade av utmattning från ingenting klockan nio (möjligtvis fortfarande en jetlag som spökar i mig.)

Livet kändes också totalt meningslöst utan en pojkvän. (Och dessa tankar kommer från mig, jag har aldrig känt så innan!) Vad är det för mening med någonting om man inte får bli och vara kär i någon? Kärlek är det mest underbara vi får uppleva, någonsin. Så tomten, tills nästa jul står det “pojkvän” på min önskelista och “stor släkt”, enklast blir nog om de kombinerar dessa, en pojkvän med stor släkt!

Men jag pratade med min väninna som också hade en tråkig dag, att vi kanske måste uppleva världens tråkigaste jul en gång i våra liv för att kunna ha mysiga jular sen. Med våra män och barn!

Men egentligen, vad fan klagar jag över? Det finns de som har det betydligt mycket värre än vad bortskämda jag har det här i Sverige med alla mina nära och kära. Fast ni vet, det gör ju inte mindre ont att få naglarna utdragna med en tång bara för att någon i rummet bredvid får fötterna avsågade med en rostig bågfil… Dock kanske det hjälper oss lite att veta att det faktiskt finns många andra som har det som oss eller värre. Vi är aldrig ensamma.