Upplevelsen med mitt första nät-troll.

Det är när man får den där kommentaren som svider till inuti som man förstår hur lyckligt lottad man är. Lyckligt lottad att vara omgiven av de underbaraste av människorna, människor som ger komplimanger som landar rakt i hjärtat och människor som bryr sig.

Det var i kväll det hände. Jag var uppslukad av twittrandet, så som jag ofta är om kvällarna (och dagarna och så fort man får chansen). Och så plötsligt skriver en okänd tjej riktat till mig “tror att den med kvinnonamnet borde bli lite utseendefixerad?” och något om “brunnit och släckt branden med yxa”. Min första reaktion var, haha nu skojar hon om något, så som folk på twitter jämt gör. Det är, bland de jag rör mig, alltid så mycket kärlek, skratt och värme. Men efter ytterligare två dryga kommentarer inser jag att tjejen driver med mig, på min bekostnad. Och det bara hugger i hjärtat på mig när det går upp för mig hur elak hennes kommentar var. Jag vet inte exakt VAD hon menade och särskilt inte vad hon grundade det i, men hon försökte definitivt påpeka att mitt utseende inte var särskilt iögonfallande. Vad elden hade med det att göra vet jag inte?

Jag var tvungen att lämna vardagsrummet med folk i för att tårarna brände i mina ögon. Jag kände mig plötsligt som fem år igen, så liten och så skör. Hur kan människor vi inte känner ha den effekten på oss, genom sårande ord?

När någon, vem det än är och vare sig det är befogat eller inte, är elak mot mig så fixar jag det inte. Jag gråter och önskar att jag hade mer skinn på näsan. Och så tänker jag, man borde bli utsatt för elakheter oftare för att lära sig låta dem studsa utanpå. Men någon höll inte med och tyckte att människor borde bete sig och det kan jag nog hålla med om.

Jag blockerade det lilla trollet (för hon svarade inte snällt och vad ska jag med sånna till?) och togs emot av varma twitter-famnar med så ofantligt mycket kärlek. Och jag förstår att det är svårt för er som inte är så insatta att förstå, men det är vad det är och just det är svårförklarligt.

Man kan tycka att trollet i fråga kanske bara skojade lite och inte var en såndär gravallvarlig person. Men jag tycker man ska tänka på vad man säger till en människa man inte känner. Och så kan man diskutera huruvida hälsosamt det är att låta sig beröras av sådana egentligen menlösa kommentarer, men man är inte mer än människa och det vore svagt att inte låta visa sig svag. För varför ska jag dölja det jag känner?

Om man är en kännande människa så känner man mycket och jag förstod ganska snart att det inte var något att bry sig om, om vad trollet hade sagt. Man kan inte styra sin första tanke, men sin andra. Det kan ni lägga på minnet. Men visst är det konstigt att de negativa kommentarerna tar så hårt på oss, när vi dagligen möts av så vackra komplimanger? Jag känner mig lite kränkt av mig själv liksom. Vi borde inte lägga någon vikt vid troll som försöker såra oss, vi borde fokusera på de där magiska individerna som ständigt förgyller våra liv. Ja, det vill jag göra.

Tills vidare hoppas jag att jag slipper möta troll igen. Ni bloggläsare är alltid jättefina och jättesnälla, det är jag hemskt glad och tacksam över. Och om jag behöver möta kommentarer av sorten “du borde bli mer utseendesfixeras” igen kommer jag titta mig själv i spegeln och säga “nej, du har fel.”