To y’all singles out there.
Jag är en sådan som lätt blir väldigt fäst vid någon, så har det varit sedan jag var fjorton och hade mitt första hångel. Jag är en sådan ni vet när man börjar träffa någon så vill jag gärna ses jämt jämt och ser liksom inte meningen med att sova ensam om man kan ha sällskap? Jag upplever mig själv som självständig och trygg i mig själv, men är samtidigt otroligt “närgången och kramig”. Lite som att jag klarar mig rätt fint utan kaffe, men om det finns där så älskar jag att dricka det.
Det är nog rätt naturligt också att om man inte “träffat någon” på länge så älskar man när man får den där uppmärksamheten igen. Och vissa av oss blir helt tokiga och toffliga och går all in på denna människa som vi känt i en vecka och träffat två gånger. Japp, det är sant. Men, alla eller de flesta, kan inte hantera detta.
Jag tror att det finns fler flickor, och även pojkar förstås, där ute som känner igen sig. Så ni har förmodligen också upplevt att det inte alltid uppskattas av personen i fråga vi dejtar? Många behöver mer space och låta saker få ta tid.
Mitt tips till er som känner att ni är lite för på, lite för snabbt, det är att dejta flera samtidigt!
Det är egentligen inget nytt tips, men jag tror på det. Ibland kan det räcka med att få uppmärksamhet från fler än en, för att man inte ska go all crazy på hen som man tycker om. Du behöver inte nödvändigtvis träffa flera samtidigt, du kan bara se till att smsa med någon eller flirta lite om du är ute och festar.
Hur är ni när ni träffar någon? Har ni provat “dejta flera” och tycker ni det fungerar? Eller skulle ni kunna tänka er att göra det?
5 svar
Jag är öppen som en bok och vill, på gott och ont, kunna berätta allt från start om det känns rätt.
Att träffa flera är därför inte alls min grej. När jag haft något oseriöst har det funkat, men det har bara lett till mer förvirring…
och som tur är uppskattar min pojkvän (distanskillen som jag nu har turen att få pussa på nästan dagligen) att jag är så öppen. Däremot är jag rädd att jag är liiiite krävande, men jag försöker ge honom sitt space så att jag är en härlig, tillåtande, peppig flickvän.
svårt med relationer!!
Ja det är alltid knepigt. Jag är glad att du får vara med honom nu! Hur länge får ni vara det??
Du har en poäng – jag är nog lika öppen faktiskt. Men har märkt att i det absolut första stadiet är det bra om jag är lite cool ;) och att då detta är ett bra knep. Dock verkar det funka bäst med killarna som varit lika “på” från början i vilket fall. Haha
Kram på dig!
Jag är nog likadan som du, och har haft turen att träffa någon som är så också. Vi bor bara ca 100 meter ifrån varandra, och som du säger så ser vi ingen anledning att inte sova med varandra när det ändå går så lätt. Så under dessa 3,5 månader som vi träffats har vi inte sovit isär mer än ett par nätter totalt, när båda varit “hemma”. Sen har vi ju åkt iväg någon helg på respektive äventyr och då inte sovit tillsammans. Känns det bra så känns det bra, liksom.
Det där med att “dejta” andra, eller bara smsa med osv, vet jag dock inte. Är det något du prövat ordentligt, verkligen? Och är det bara en tillfällig lösning om det nya intresset inte är lika på från början?
Jaaa, precis – kör bara kör!
Hmm, alltså jag skulle säga att det är högst tillfällig lösning. Jag skulle inte kunna gå “hur länge som helst” och dejta ett par stycken samtidigt (och att faktiskt dejta flera har jag inte gjort). Precis som Johanna skrev är jag också, och föredrar att vara, öppen från start, i princip. Beror på vad man menar med ordentligt, jag har inte träffat flera killar samtidigt – men jag har fått bekräftelsen från flera håll samtidigt och märkt att det underlättat – just eftersom jag har lätt för att annars bli som en igel på den andra människan. Och om man t.ex. funderar på nätdejtning etc. tänker jag att det är en bra lösning att träffa ett par stycken och inte fokusera på en även om hen verkar helgrym.
Kul förresten att du kommenterar Björn! :)