the saddest girl I’ve ever met.

Åhhh vilken dag. Har varit ganska ledsen, ledsen som suttit på soffan och gråtit. Legat i sängen och gråtit. Känt tårarna trycka bakom ögonlocken när jag tog en promenad. Det kändes nästan som att någon hade dött. Jag är aldrig så, ledsen liksom. Känns lite konstigt. För samtidigt är jag ju väldigt glad och tacksam över allt jag fått uppleva här och alla fina människor jag träffat. Men jag antar att det är ok att vara ledsen också. Kramade den sista av mina bästisar här borta hejdå idag. Och det är så sorligt. Att ta farväl av alla (även om vi förmodligen kommer ses redan i Australien) och att ta farväl av Auckland och en fantastiskt tid här.

Jag lämnar inte förrän på måndag så nu är jag nästan helt ensam kvar här. Alla mina roomisar har flyttat ut och de flesta studenterna har lämnat byggnaden idag. Det känns väldigt tomt.

Men allting kändes lite bättre efter ett långt skypesamtal med mina päron hemma i Gällivare. Och nu ligger jag på min säng och har lite panik över hur fasen jag ska få plats i min backpacker-ryggsäck… Tycker jag har minimal packning men platsen tog snabbt slut… GAH! Håller dessutom på att packa väskan som ska skickas hem och hoppas på att den inte överstiger 20kg.

Och förlåt för sorgsna inlägg de senaste dagarna, så snart jag får komma iväg härifrån kommer jag vara pepp igen och glad över att äntligen få backpacka i Australien!!