The early bird catches the worm.

Det var så jag tänkte när jag vaknade 6.30 idag, av mig själv, och bestämde mig för att inte somna om. VILKET MIRAKEL! Upp studsade hon, i med en tvättmaskin, fram med datorn och sökandet började… München München München. Fick tag i en tjej med ett rum och tänkte YES! Ända tills det visade sig att jag och den indiska tjejen skulle dela ETT rum och dela lägenhet med två andra indier. Folk har sagt att jag kommer behöva kompromissa, men var går gränsen? Jag tackade nej, sökte runt på sidor och låtsades för mig själv att jag kunde tyska. Sen kände jag mig lite uppgiven, igen.

Studsade ner till garaget och började slita i kartonger och öppna sopsäckar. TJOHO – mina vinterboots! Bar upp en säck med kläder och en påse skor och landade på soffan en stund. Efter några andetag fick jag nya krafter och bar mig iväg på äventyr till friggeboden. Mina två väskor stod längst in, blockerat av en våningssäng, en stol, stolsdynor och enorma utomhusväxter. Kände mig som en deltagare i fångarna på fortet som slingrade sig igenom en labyrint där målet var att ta sig in och få ut två tunga väskor. Gillade äventyrskänslan.

Slet upp väskorna och undrade VAR ÄR MINA JEANS? Kom på att jag hade ytterligare en förvaringsplats här i min lilla station, i kusinernas garderob. Dit sprang jag och hittade tre par jeans som passade så himla bra! De var för tajta när jag åkte så jag kände mig rätt nöjd.

Och nu, nu känner jag såhär. The early bird gone tired…

Och den tidiga fågeln fick visserligen uträttat en del, men masken (lägenheten i München) är fortfarande inte funnen och fångad.