TGIF, eller?

Alltså, hela veckan har jag liksom suktat efter fredagen, så som man nästan alltid gör? Fredagen är kommen och jag är så positivt laddad att jag inte känner för att ta helg. Vi måste bli nedslagna för att kunna resa oss upp och komma igen – lite så känns det. Och det känns som att jag rest mig och står stadigt nu, uppe på tårna redo att fightas – mestadels jobbmässigt. Hur härlig känsla är inte det? Ni vet, det går ju i vågor, livet. Upp och ner, och nu är vi uppe igen.

Firade fredagen på jobbet med mystiska indiska godisar som färgade hela tungan rosa. Bra grej.

Men så kommer en långhelg och knackar på med måndagen ledig – och vi ska faktiskt utnyttja tillfället och åka söderut till ett litet strandställe med namnet Varkala. Så, så sätt är det fint. Jag älskar ju att vara ledig också – sovmorgnar och att göra exakt vad man känner för råkar ju vara lite av min specialité.

Förresten, har ni bloggvänner sett att jag har en Facebooksida för min blogg? Ja, jag erkänner att jag tycker sådant är lite fånigt – men tänkte att de kunde vara kul för er som jag inte känner som läser min blogg!

Klicka här för att komma till den!