Tequilashots, efterfest & en vänförfrågan

Han räckte fram handen och jag fastnade i de mörka ögonen som nu riktade sin fulla uppmärksamhet mot mig. Det fanns ett djup i hans blick och handen tog ett stadigt grepp om min. Vem presenterade sig med sitt efternamn, bara sitt efternamn? Jag sa vad jag hette och det var just som vi nådde fram till kassan, han betalade och försvann in innan vi hunnit få av oss våra jackor. Jag glömde fråga Olivia vem han var och såg honom inte mer den kvällen. Vi dansade, drack tequilashots, försvann iväg på en efterfest långt utanför stan, somnade skavfötters i en soffa och nästa morgon hade jag en vänförfrågan från honom.

Jag är förkyld och låg däckad hela gårdagen, sov till två och kollade på hundra avsnitt av Younger. Deadline för min skrivuppgift var också igår och det gick ju sådär. Inte alls van att lämna in sent heller, men det är nog bra att öva på sånt också. Att alla prestationer inte behöver nå perfektion. Så min skrivuppgift är alltså inte ännu klar, har jobbat på den till och från hela dagen idag. Och efter att ha skrivit tvåtusen ord kändes det inte mer än rimligt att låta drygt hundra av dem få ta plats i ett blogginlägg. Texten ovan är alltså en del av min senaste skrivuppgift. Övar för fullt på att hitta på saker. Känns både skitsvårt och lite busigt.

Den här gången plockade jag bland mina minnen. Tog fram en berättelse om någon som blev kär i någon som var mycket äldre. Hon blev superkär, främst kanske för att han verkade så spännande. Han hade nog mest roligt. Sen försökte jag slänga in lite Jane Eyre-element i texten. Men när jag nådde maxtalet på 5 a4-sidor så blev slutet som det alltid blir i mina kortare texter, ett löfte om att det finns mer, om att det här faktiskt inte var hela berättelsen.

Måste man lära sig att skriva korta texter eller kan man bara få skriva en roman på en gång kanske?