Söndagsvandringen i Alperna.

På söndagen stod regn på schemat, inte planerat såklart utan helt utan vår påverkan. Frukost hann vi dock med i solen, alldeles ljuvligt kan man beskriva det som. Sedan fick vi besöka läkaren med vår sjukling och efter det kunde vi ta oss ut på en tur. Upp med en annan lift denna dag, inte uppe på 2000 meter utan betydligt lägre. Så vi vandrade mellan dalgångar och i djungelliknande skogsstycken. Och trots regnet var det fint och härligt! Stötte på många kossor och kunde inte låta bli att säga muuu till dem varje gång vi möttes. Jag gjorde samma sak med fåren på Nya Zeeland, bää, tills jag insåg att de var överallt och slutade efter ett tag. Haha.

Dit vägen gick vi med bra fart pga regn och jag blev lite kall. Vi stannade dock i restaurangen som fanns där och åt gulasch-soppa, mums! Samt klappade på en gammal och trött Sankt Bernards-hund. På hemvägen (vi gick samma väg tillbaka pga tidsbrist) var jag så trött på smärtan i mina ben från föregående dag att vi gick i supertempo! Ju snabbare framme desto bättre. Och nedför var värst, smärtade i varje steg jag tog i framsida lår och benhinnorna. Jag tar min pappa i uppförsbackarna men han tar mig i nedförsbackarna just tack vare benmusklerna som jag saknar!

När vi kom tillbaka ner i lilla byn så tog vi samma lift upp som dagen innan bara för att njuta av utsikten. Satt i restaurangen med magiska vyer och drack kaffe/öl/varm choklad.

Så svettig efter turen tidigare – berg-selfie!

Vackert, vackert!