Snart är det här mitt hemma.
Det är väldigt utmattande att vara ny på något. En hel arbetsdag. Den trettio minuter långa promenaden till jobbet imorse var fin. En podcast i öronen. Kanadagäss som blockerade stigen. Ett regn som inte ännu börjat falla. Men det hade däremot höstens löv, för er som inte ännu lagt märke till det.
Det är, som sagt, utmattande men roligt. Men det är också jobbigt att inte veta hur något funkar, hur man öppnar dörrar, vilken dag man har med sig matlåda till kontoret, i vilken mapp vad ligger, hur man tar bussen hem (okej det var bara för att jag var lite kaxig, läs: dum, och provade en buss som inte var ett säkert kort – vardagslivets utmaningar, fick istället gå en kvart i regnet och så tog det 40 minuter istället för 20 att komma hem).
Allt sådant blir ju snart bra. En har ju fasen klarat av att bo i Indien ett halvår.
Och det absolut finaste är att komma hem efter en arbetsdag och så är han där. Vi äter serranoskinka direkt från paketet, steker frysta churros i jättemycket olja och äter dem med socker på – i sängen. Jag ser en alldeles för deppig film (Wild – så himla sorgsen, jag fixar inte sånt??) medan han ligger bredvid och gör något annat. Bastun är på. Varje kväll, så som det börs här i Finland.
Det tar ett tag, jag vet inte hur länge, men sen kommer det här att vara mitt hemma.
8 svar
Låter som ett fantastiskt hemma. Ibland drömmer jag mig bort till något liknande, och ibland till något helt annorlunda. Wild är en fantastisk film, fick mig att vilja vandra pct. (Vilket aldrig kommer att ske, men drömma får man ändå. Eller hur?)
<3
Hehe du får börja med den där andra pilgrimsvandringen i alla fall!
Haha! Ja eller tågluffa :) har lite ändrat min plan för sommaren 2016… Berättar när jag kommer till Sverige imorgon eftermiddag :)
Ååååh! Nyfiken blev jag nu! Cant wait :) Have a safe flight ❤️
Det känns så orealistiskt, att det här är hemma. Alla säger att man inte kan kalla något hem om man inte planerar att bo där för alltid, men jag känner ändå att London var mitt hem i femton månader, att Edi kommer bli mitt hem en längre tid. <3
Jooo jag säger att man visst kan kalla det hemma!! :)
Snubblade in här på din blogg. Mysigt skrivet ?
Hej Sandra! Vad kul och tack – varmt välkommen till bloggen. Ska spåna lite på din andra kommentar och komma med något bra svar :) Kram på dig!