FÖLJ:
Jennifer Sandström
Jag hjälper dig öka din trafik med SEO. I bloggen får du läsa om marknadsföring, företagande, foto, skrivande, böcker och resor. Gällivare är min hemstad/favoritplats, bor i Helsingfors pga kärleken.
Så var man här, ensam i en lägenhet i München.
Sa jag att det är svårt att hitta lägenheten eller ens ett rum i en lägenhet i München?
Det här är vad jag har att anpassa mig till just nu. (OBS! Se mina fina bilder av mig och pojkvän och min tyska vän från Indien som pryder fönsterbrädan och värmer hjärtat.) Och jag kan ju inte säga att det är värre än vad till exempel mötet med lägenheten i Indien var. Det är ett rum och en säng för en månad, för en billig peng och det känns ok. Eller det kändes typ asjobbigt en liten stund, känslan av varför är jag här och så lite tårar på det, men det är nog mer hormoner än verkliga känslor. För visst är jag väl tuffare än så?
Säger tjejen som prompt skulle ha med sin nallebjörn trots all packning. Han har nämligen blivit bortprioriterad alla tidigare utlandsresor, pga väger väl cirka ett halvkilo i handbagaget. Men den här gången kände jag mig så himla ynklig att jag skulle vara villig att bära min nallebjörn över Himalaya om så krävdes för att jag skulle få krama han inatt (just nu).
Trots nu min lilla ensamhet och ynklighet här (så farligt är det inte, det är alltid såhär och det går ju över) så måste jag lyfta dagens bästa händelse!
Jag fick ett mail från Hanna för ett par veckor sedan, hej vad kul att du ska till München, jag är också från norra Sverige men bor här sen många år! Och det passade så perfekt att hon kunde möta upp mig genast idag. Jag stod där mellan tunnelbanorna och hade messat henne leta efter en knallorange halsduk. Själv hade jag ingen aning om hur Hanna såg ut (vi hade ju bara mailat). Men hon hittade mig och jag är väldigt tacksam att jag fick så trevligt sällskap. Hon hjälpte mig att införskaffa ett simkort (yay!), få god mat i magen och till och med få mina väskor till lägenheten. Sådan vänlighet är så fruktansvärt uppskattad i dessa lägen alltså! Tyvärr var jag för förvirrad för att komma ihåg att ta kort på dessa händelser?
Sen kom jag “hem” till lägenheten där nästa tjej jag endast mailat med befann sig. Därav min önskan om att ni skulle hålla tummarna, det är ju lite lätt galet att lita på någon man bara konverserat med väldigt snabbt och enkelt på mail sådär. Men man får lita på magkänslan!
Internet och bloggen är en bra grej, så många människor man kommer i kontakt med som man aldrig annars skulle ha träffat!
Puss och kram från Jennifer som ligger och fryser lite lätt och saknar sin N jättejättemycket
4 svar
Hej! Vad härligt att höra att du kommit fram och att resan gick bra!
Det är klart att nallen ska vara med, det är faktiskt rätt så fantastiskt hur mycket tröst de där kramdjuren när det behövs lite extra kärlek. Själv har jag min Bamsen i tryggt förvar bredvid huvudkudden här i Kanada och det får mig alltid att känna mig lite tryggare och lugnare. Massor med kramar!
Åh vad trevligt att höra om någon annan som också packat ned sitt gossedjur. Det är ju en liten trygghet som sitter i från barnsben :)
Kram!
Vilket äventyr. Ett oskrivet blad att fylla. Ska följa din resa så som jag följde den i Indien.
Jenny
Vad kul att du vill följa min resa.. :-) Ja mina vänner hemma sa “du är verkligen en oskriven bok…” (Först råkade det bli, du är verkligen som en öppen bok, haha.)
Kram!