With rivers to swim and mountains to climb.
Jag känner sånt galet lugn när mitt hem är städat. Det ger mig någon sorts inre ro och även om annat i livet är stressigt eller jag har ångest eller så, så hjälper liksom alltid det där städade hemmet. Och jag vet, det låter maniskt, det är förmodligen maniskt. Men jag är, inte ännu, så pass manisk att jag städar hela tiden. Jag städar när det behövs och finns tid, och tycker akten i sig är en form av terapi det också. Det finns något fint i att ta hand om sig själv och den omgivning man befinner sig i.
Men så tipsade Åsa med bloggen Bortugal mig om en så fantastisk städ-dikt – Dust if you must! Den är vacker och väldigt sann – och det vill jag dela med mig till er denna soliga och härliga torsdag då ni kanske känner att ni borde helg-städa osv.
Dammet har jag förresten inte varit så brydd över någonsin, det är mer kaoset och röran som går mig på nerverna, och småstenar över hela golvet…
Men kom ihåg:
Dust if you must, but the worlds out there!
4 svar
Trodde det bara var vi hundägare som har grus över hela golvet!
Hehe ohnej ;)
Så bra! Jag storstädade nyss, men det var för att ingen hade städat här på typ två veckor så det behövdes verkligen. Känns mycket bättre nu. :) (Och orsaken att jag inte städat tidigare var ungefär alla de som nämndes i dikten, hehe.)
Behövde läsa detta nu! Grät igår över att hemmet är ett enda kaos och en fulltecknad kalender för sambon (+ sängliggande för mig) gör att hemmet säkert inte hinner bli ordningsställt innan bebisen kommer..så var det fint att läsa detta!