Påminn mig.

Vad tusan gör jag här? Indien, vad skulle jag hit och göra egentligen? Ett land som är så smutsigt och så varmt och där ingenting är som hemma. Vem vill frivilligt bosätta sig här i ett år? Varför vill folk ens resa hit? Vad kan det möjligen vara bra för?

De flesta av er skulle aldrig ha gjort det. Ni skulle inte ha sökt ett jobb, tackat ja, packat er väska och åkt till ett land som är så olikt den trygghet ni är vana vid.

Och ibland måste jag påminna mig själv vad jag gör här. Ibland som i de gånger man känner sig ynklig och liten i ett land man inte vet så mycket om. Det skulle vara så enkelt att bo kvar i Sverige. Börja jobba med något kul. Bli kär i någon. Låta Svenssonlivet ha sin gång.

Men nej. Jag är här av en anledning. Det är inte säkert att det är en anledning man kan konkretisera, det är mer abstrakt. Jag funderar mycket men jag funderar liksom inte alltid över de impulsiva beslut jag tar. En dragningskraft i mig har alltid velat lite längre bort, alltid velat tänja på gränserna och ha det som varit precis bortom räckhåll. Drömmarna ni vet, de tar liksom aldrig slut. Och sakta, sakta har jag tagit steg efter steg i vad min magkänsla tycks veta är rätt riktning.

Så när tankarna kommer – vad sjutton gör jag i Indien – så lyssnar jag till mitt inre som ligger till skuld för alla mina beslut. Och plötsligt blir frågan istället vad sjutton skulle jag göra om jag inte var här?