Och så sluter vi cirkeln.

Efter en lång sovmorgon har jag ätit fitness-brunchen på ett café mellan Harras och Implerstrasse dit vi alltid brukar gå på helgerna. Och efter att ha packat min väska lite fick jag sällskap på en promenad genom stan. Nu påväg hem var jag tvungen att gå till caféet som jag kom till min första kväll i lägenheten jag fick efter en vecka i München. Livet var så annorlunda då.

Jag älskar att reflektera över de kapitlen man just upplevt när de går mot sina slut. Det är någon sorts viktig process för mig.

Så nu sitter jag här, med mitt ingefära-vatten, och funderar på de sex månader som just passerat. Och det känns helt magiskt.

Det känns magiskt trots att jag lyssnar på låtarna (Petra Marklund, Linnea Henriksson, candy love, all of me…) som påminner om den där tiden som gjorde så jävla ont i hjärtat. Jag gick igenom det jobbigaste uppbrottet med mitt ex, han jag föll för i Indien och inledde ett distansförhållande med. Jag tömde hela min kropp på tårar i veckor. Och sen, sakta sakta, ljusnade allt igen. Jag upplevde de galnaste festerna och fann så fina vänner. Nu sitter jag här och är glad att saker blev som det blev. Jag sitter här och är nöjd med livet, med vem jag är och vad jag upplevt.

Jag tror allting varit så himla lärorikt här. Jobbet (och insikten att man kommer måsta lära sig jobba med olika människor), att bo i Tyskland, att vara ensam och att inte alltid ha det så enkelt (första tiden var sådan), att bo inneboende (trots att jag gjort det förut) osv. Jag har ätit ute mer på restauranger och caféer än vad jag gjorde i Indien. Jag har lärt mig förstå lite tyska (men inte prata någon…) Jag har fått uppleva den fantastiska bayerska kulturen och lärt mig massor om det här stora landet. Har dessutom lärt mig massor av annat om bilar, fotboll, öl och allt annat jag inte visste som mina manliga vänner och kollegor lärt mig. Och rest har vi gjort, tyska alperna, Salzburg, österrikiska alperna, Schweiz, Liechtenstein, magiska tyska små platser, Frankfurt, Luxembourg och Frankrike(!). Tränat har jag också gjort, rätt regelbundet i ett år nu! Allting har inte varit toppen, inte alls, och jag har gjort många misstag. Men det är väl så vi lär oss, utvecklas och förbättras.

Det är fortfarande så mycket som hänt här mina vänner, som förblir osagt. Men ni vet, det kommer komma en dag då det är rätt tid för de historierna att berättas. Jag kan bara säga att när jag kom hit trodde jag aldrig livet skulle ta de vändningar som det gjort. Och det är det jag älskar med livet! Jag älskar det oförutsägbara och äventyren.

/Jennifer, dricker upp ingefärs-vattnet och känner allting bubbla inom sig av tacksamhet, lycka och förväntan inför de nya äventyren som tar fart nu….