ni kan hoppa över det här inlägget, tack

Idag har jag haft en sådan där dag jag inte riktigt vetat hur jag ska ta mig igenom. Tittat på klockan och suckat över att dagen inte är över än. Suckat mig igenom min 2 timmars lektion (och undrat hur jag ska överleva 120 minuter av den där Österrikiska brytningen samt den där starka doften av herrparfym som snubben framför mig osar) och suckat mig igenom min kvällslektion på 3 timmar (där jag fick genomlida nästa jobbiga brytning, indiska) som dessutom inkluderade ett test med 50 multiplechoice frågor. Och detta egentligen HELT UTAN ANLEDNING. Jag satt liksom och var lycklig och tacksam samtidigt som Melissa Horn sjöng för mig och jag bara ville dra täcket över huvudet. Jag hoppas inte jag är på väg in i “depp-perioden” som enligt normen följer efter “eufori-perioden” när man, typ, flyttar någonstans. Men det tror jag inte. Jag har inte hemlängtan och jag irriterar mig inte på kulturen här. Jag älskar livet här fortfarande, även om jag just idag vill säga fuck you åt allt lite grann. Idag var jag bara lite trött, när jag är trött blir hela min värld lite upp-och-ner och jag var så opepp på plugget. Allting blir tio gånger jobbigare när man (jag) är trött. Och kände mig lite stressad och jag och stress går verkligen inte ihop. Haha, jag har haft så lugna månader på senaste att jag helt glömt bort hur man hanterar stress. Jag är lugn som en filbunke och generellt ganska långsam och det är så jag är helt enkelt. Jag hade nog kunnat vara en enstöring och trivas väldigt bra för mig själv, pyssla med något halvskumt intresse och inte träffa folk mer än när jag verkligen behövde. Nej, okej, det var så jag kände IDAG ja, en ytterst tillfällig känsla. Ni vet som man har ibland. Idag var en sådan dag och när någon frågade “hej hur är läget” tog det liksom några sekunder innan jag fick ur mig “det är bra tack själv” för jag har ju så hemskt svårt för att ljuga men vid sådana tillfällen är det ju aldrig särskilt lägligt att berätta hur man egentligen mår. Det är något jag verkligen borde öva på, att bli bättre på att ljuga, jag är pinsamt dålig och det kan vara en bra talang att ha. Rolig talang om inte annat. Nästa kväll vi går ut ska jag ha som mission att prata med random person och ljuga ihop en fantastisk story om mitt liv.

Jösses, jag skriver aldrig sådana här uppsatser men jag kände att det var ungefär precis vad jag behövde innan jag strax ska stänga mina blå och somna så sött. I morgon blir en bättre dag. I morgon blir en fantastisk dag!

Och nu var Gaby precis förbi här och sa god natt, jag är så glad att jag har henne. Innan hon gick tittade hon på lappen ni ser på bilden här nedan, som hänger på min vägg. Så tittade hon på mig. Och vad kunde jag säga mer än, fuck that? Eh, ja, klockan är 00.30 just nu, i morse klev jag upp 10.30, jag läste min bok i måndagskväll i alla fall, nyttig mat vet jag knappt vad det är och jag är fortfarande för sjuk för att träna. Och så dog vi i skratt lite, nu ska jag sova. Puss på er!