Min mamma hjälper mig söka jobb – en serie utan slut.

Mor min är så söt ibland. Hon brukar engagera sig lite i mitt jobbsökande. Ni kanske minns när jag berättade om gången hon kritiserade min cv-bild? Det var dock ett missförstånd, ett roligt sådant. Idag skrev mamma och berättade att de fått en säng så jag kan sova hos dem när jag kommer till Göteborg under några dagar (sedan har jag planerat att flytta in i min brors lägenhet).

Och mamma passade även på att slänga in ett litet jobbsökar-tips:

Alltså ja, jag tycker det är skitbra att berätta för alla man känner, bekanta, människor man träffar etc. att man faktiskt SÖKER JOBB – man vet aldrig vilka möjligheter som kan dyka upp. Men tänk er oss svenskar, trappuppgången i ett lägenhetshus. Haha, jag kan liksom inte föreställa mig att jag ska approacha de här “tjejerna i min ålder” och ba, BY THE WAY – jag söker jobb, så om du har något tips. Hon ba, jaa visst – jobbar som sjuksyrra/ingenjör/busschaufför – men absolut, jag knackar på om jag hör något! …. :-)

Mamma har också föreslagit att jag ska åka till Norge och söka jobb för där “behöver man inte utbildning”. Som om jag inte alls hade läst tre år på högskola. Hehe. Sen brukar hon tjata på mig att jag ska signa upp (eller vad man nu gör) hos Arbetsförmedlingen. När vi pratade sist råkade jag skrika till henne “men man måste ju gå in hos de där jäkla FÖRSÄKRINGSKASSAN och jag är inte ens i Sverige!” I min värld är de lätt att blanda ihop de där förvaltningarna (kallas de så?)…. Till saken hör att jag aldrig varit och inte är arbetslös, och då får man inte vara med i de arbetslösas klubb – eller hur?

Nåväl. Gillar min mammas engagemang såklart. Längtar så tills jag får krama om henne, äta hennes mat, somna i hennes hem, träna tillsammans, shoppa och allt vad man nu gör när man bor i samma stad?! ♥