Jag vet ingen som är så frågvis som jag själv och jag har på senare tid blivit extremt medveten om detta. Jag lämnar inte någonting som det är utan jag måste alltid fråga och framför allt måste jag fråga VARFÖR, varför är det si eller så?
Ja men vad bra tänker ni och jo, det tänker jag också. Men jag har insett att det förmodligen är min bästa och sämsta egenskap. Frågar man sig inte så lär man sig aldrig och så vidare. Det är dock inte alla som uppskattar att man är så frågvis. För någon vecka sen sa min kollega till mig “ja, men du ställer väldigt många frågor, och ja, det är lite jobbigt när det är stressigt ibland”. No hard feelings, eller inget illa menar som vi kanske säger på svenska. Jag tog det inte fel heller, jag kunde bara konstatera att mitt frågvisa lilla jag inte kommer att uppskattas av alla – men det gör mig inte så mycket.
Så detta, att vara så fruktansvärt nyfiken och ivrig om att få veta saker, får nog tillsammans med lat och naiv – vara mina bästa och sämsta egenskaper.
Det här är jag i ett komplett nötskal.
I Indien brukade min pojkvän ofta säga, please don't ask why. Och min svenska väninna som jag flyttade in med och jobbade med när jag kom, hon blev också rätt trött på mina frågor tillslut. Min chef där tyckte dock att det var något väldigt positivt, att jag frågade så mycket. Och det tycker jag med :-)
7 svar
Det är fint att vara nyfiken och reflekterande! Det är då man kan ta sig out of the box tror jag. Och om folk tycker dina frågor är jobbiga… då kan de väl tänka sig att det är jobbigt för dig att ha de frågorna ifall de skulle förbli obesvarade. Fråga dig vidare genom livet!! :)
Alltså, eller hur? Tack för peppen – ska inte släppa vem jag är för andras skull :-)
hoppas det var okej att jag länkade dig under “jag läser” i menyn!
Svar: Ja, just nu är det endast två inlägg för att jag bestämde mig för att rensa ut det gamla och in med det peppiga nya, en liten vårrensning om man säger så! kram.
Hej! Just nu har jag en tävling på min blogg där man kan vinna en valfri bikini från ToDieFor. Skulle vara kul ifall du ville vara med :)
direktlänk: http://ainaphoto.blogg.se/2014/march/tavling-todieforse.html#comment
Förlåt om du inte gillar sånahär kommentarer. Ha en bra dag, kram!
Jag är precis likadan! Jag bombar på med frågor. Nu på mitt jobb ses det som positivt, i alla fall på responsen jag har fått, och att det är bra att jag frågar om jag vill veta något. De uppskattar också ifrågasättande, ännu bättre. Men det är klart jag drar mig något ibland för det men det är ju alltid en balans som precis allting annat.
Apropå din kollega så tyckte jag hen gav ett riktigt drygt svar. Tycker hen faktiskt har fel inställning. Förstå att det kan bli stressigt med många frågor men man måste ju hjälpa varandra. Eftersom du är ganska ny blir det ju också många frågor och det är inte alls konstigt. Fortsätt fråga :D
Haha underbart Emelie! Ja jag tror att i de flesta fall så uppskattas det – om företaget och kollegor är mån om att man ska lära sig. Så länge man inte frågar frågor som “hur var det man öppnade word nu igen?” typ ;)
Jag är också för inställningen att man ska hjälpa varandra som ett team, men vi är ju (uppenbarligen) alla olika så jag rycker mest på axlarna. Men tack, jag ska fortsätta! :)