Måste man ta semester som företagare?

Det här livet som företagare är ett speciellt sorts liv som inte riktigt går att jämföra med livet som anställd (surprise). En märklig blandning av den där oändliga känslan av frihet och det gigantiska ansvaret.

Det är ingen som betalar ut semesterersättning åt mig. Företaget bryr sig inte om att det plötsligt är sommar och att företagaren önskar vara ledig. Det är upp till mig att se till att det under året finns så mycket jobb att jag kan ta ut någon ledighet.

Och vem tar hand om ruljansen när jag checkar ut och slår på out of office-meddelandet?

Den där ruljansen är visserligen sällan särskilt intensiv under sommarens somrigaste månader, men ändå.

I år har jag en något komplicerade semesterekvation. Några veckor där jag jobbar mer och några mindre och antagligen två veckor i augusti (inte i sträck) då jag är helt ledig tillsammans med T. Allt är inte helt bestämt.

Men jag minns dagarna från förra sommaren då jag jobbade förmiddag och var ledig hela eftermiddagen, det var en alldeles fantastisk känsla. Det bästa av båda världar. Jag hade bloggsemester och kände noll stress. När klockan slog 11 var min arbetsdag slut och under eftermiddagen fick jag läsa böcker flera timmar i sträck om jag så önskade.

Ibland kan jag känna att jag lider av en viss fomo som företagare (ni kanske minns det här?), andra gånger tycker jag mig inte riktigt förtjäna någon sorts ledighet. Eller liksom så här: vila är asviktigt, men det behöver man inte checka ut 5 veckor i sträck för att göra.

Eller? Det skulle vara ett intressant experiment. Jag har typ aldrig haft en sån klassisk semester.

Jag tycker egentligen att hela idén med semester är märklig. Dessutom är den ganska unik. Så att påstå att man skulle vara galen som inte är ledig minst fyra veckor är ett ganska ignorant privilegium. Vad jag tycker är betydligt bättre är en rimlig vardag. Ett liv man trivs med. Enligt klyschan: ett liv som inte behöver ta semester ifrån. Haha, ett ännu större privilegium?

Men människan är ju ett vanedjur och vänjer sig snabbt vid omständigheterna och vad resten av flocken gör. Så hela föreställningen om att du beeehöööver dina X veckor utan jobb, det är inget annat än just det: en föreställning.

Vad jag egentligen ville ha sagt var att just som företagare tror jag att det är bra att göra det som DU mår bra av. Och att om du vill ta ledigt och tror att det skulle göra gott – var inte rädd för att faktiskt stänga av. Vad är det värsta som kan hända?

För mig handlar det bland annat om att begränsa jobbet till endast ett par timmar (sätta upp vissa regler och hålla mig till dem) och att slå av sociala medier. Det senare är nog min bästa sorts semester.

Har just kommit ut till Kugges landställe i Lojo och satt precis och funderade lite på sommarens planer. Men eftersom de är ganska icke-existerande ännu så är det en punkt som hamnar på att göra-listan: skriva en sommarlista med alla saker jag önskar göra!

Och – anledningen till att vi är här är för att ha sommarkonferens med våra företag och göra en halvårsavstämning! Åh herregud. Ser fram emot att få göra massa roliga målsättnings-övningar som jag googlat fram. Sen lite klassisk reflektion över halvåret som varit och sånt där. Precis som vår konferens i vintras.

OCH SÅ SKA VI SKÅLA I CHAMPAGNE. Vet inte om jag någonsin gjort det för att fira?

FÖLJ:

17 svar

  1. hehe, jag som har 6 veckor semester ska vara riktigt tyst – men den behövs varje år :-)
    Har ett roligt litet häfte, som jag köpt typ 2006 och på det står det travel längst ned + en härlig svartvit bild från kanske 19030-40-talet med ett gäng uppsluppna unga damer i en bil. På bilden står följande citat
    “if adventures do not befall a young lady in her own village, she must seek them abroad” av Jane Austin.
    I häftet skriver jag varje år sommarplanerna, ritar ut varje datum, skriver önskemål och listor. Det är liksom inte sommar utan detta häfte :-)

    Låter perfekt att skåla i champagne för att fira att ni varit duktiga med Kugge!

    1. Haha, en dag kommer jag säkert själv få äta upp mina ord 😉

      Gillade din idé om ett litet block med sommarplaner. Det ska jag kanske testa i år! Även om sommaren redan tuffat igång. Tack för inspirationen!

      1. Rekommenderar varmt sommarhäftet, det är otroligt roligt att titta bakåt och se vad man planerade och hur det sedan blev på riktigt. :-D

  2. Jag är av sorten som inte gillar semester. Kollar jobbmailen åtminstone en gång per dag och lägger ofta ngn timme på jobb även när jag är ledig. Har alltid gjort. Stressar mig inte ett dugg. Ser hellre till att ta en långweekend när det behövs. Fyra veckor i rad är min fasa. Vi blev först tvingade till det iochmed covid19 men jag har lyckats få ner till 2 nu. Har bara haft semester så länge en gång (Sydafrika resa) och sista dagarna kändes det för långt.

    Säkert lite bekräftelse också att alltid kolla jobbmailen, att känna att man gör något/känna sig behövd genom att aldrig släppa det. Kan hända att jag haft en annorlunda inställning om jag haft familj.

    1. Spännande att höra! Och tänker också att om man har barn och familj så ser ledigheten lite annorlunda ut.

  3. Jag förstår hur du tänker men nej, man måste inte ta semester om man inte vill. Däremot tycker jag att man ska ta semester om man vill. Alla vet ju bäst om vad som fungerar optimalt för en själv.

    Att jobba på morgonen sådär som du gjorde förra året lät ändå som ett väldigt bra sätt att kombinera jobb och ledighet. Lite av det bästa av två världar.

    Jag är också sugen på att stänga av sociala medier ett tag under sommaren samtidigt som jag inte vill. Så svårt det där.

  4. Har man eget företag med en verksamhet som är rolig, intressant och givande på olika sätt så spelar inte semestern så stor roll. Förmodligen kan man också styra sin tid på ett helt annat sätt än en anställd. Å andra sidan finns det också företagare som inte kan ta så mycket semester om inkomsterna är små eller man är bunden till verksamheten. T.ex. bönder. Många anställda har dock tråkiga, tunga och dåligt betalda jobb, t.ex. inom industrin och vården, och de kan minsann behöva en rejäl semester på sommaren. Att verkligen få vila ut och få lite omväxling. Hur viktig semestern är beror på livssituation och hur roligt jobbet/företagandet är.

    Jag tänker också på detta med att ta bloggpaus och stänga av sociala medier. För mig som amatörbloggare så är inte bloggandet ett tvång utan något roligt som jag gör när andan faller på, semester eller inte. Som amatörbloggare borde man inte känna att bloggen är ett måste och en stressfaktor och att man därför måste ta ”bloggsemester”. Skriver man så skriver man annars låter man bli. Det behöver man inte göra en stor sak av. Samma med sociala medier.

    Det kan vara annorlunda för en yrkesbloggare som har bloggen som en betydande inkomstkälla och en viss press att leverera högklassiga inlägg och sköta samarbeten osv. Jag tycker din lösning från ifjol låter bra, jobb förmiddag, ledig eftermiddag. Eller man jobbar intensivt ett par dagar i början på veckan och tar ledigt resten av veckan.

    Som pensionär lever jag ”ett liv som jag inte behöver ta semester ifrån”. Fast inkomsterna kunde vara större. 😊

    1. Bra reflektion! Det ligger nog mycket i det du säger om vilken typ av jobb man har osv.
      Och ja, förstår din poäng om ”amatörbloggare”, men jag kan ändå ibland tycka att gemene man borde prova på att vara typ 3 veckor utan sociala medier. 😉

  5. Jag vill definitivt bygga upp ett liv och en vardag jag inte behöver semester från. Ett där man kan ta en dag ledigt om man så känner för det.

  6. Jag tycker verkligen att livet har blivit bättre sedan jag blev egenföretagare. Nog för att man aldrig riktigt kan checka ut och vara 100% ledig, men det var INTE kul att vara anställd och känna att de enda dagarna man levde för var semestern och helgen. Och stressen var enorm de 4 veckorna (eller två dagarna i veckan), för att man var tvungen att maxa. Och så var man tröttare än någonsin när man kom tillbaka till jobbet sen.

    Idag kan jag som du jobba halvdagar. Jag kan ta spontant ledigt en dag mitt i veckan om jag känner för det. Så länge som jag inte sitter under tidspress så är jobbdagarna i princip lika trevliga som de lediga dagarna – bara annorlunda. Nä, det känns verkligen som att alla dagar numera är dagar som man lever för.

    1. De gånger jag kan sukta efter en anställning (ja det händer ibland) så behöver jag påminna mig om just det där. Minns också hur himla trött man var efter arbetsdagarna med 8 timmar på kontor, dag ut och dag in. Ingenting jag saknar ☺️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.