Landat i San Francisco.

Det var fyra år sedan jag sist var i USA och jag hade liksom hunnit glömma bort hur det är. Jag var plötsligt supernervös över att över huvud taget bli insläppt i landet. Hela den här ESTA-grejen liksom, så enkelt men ändå, man vet ju aldrig. Men tullmannen var trevlig, när han kommenterade “woow that's a long time” på att jag ska stanna här tre veckor – så skyndade jag mig snabbt att förklara att vi har förmånliga semestrar i Finland/Sverige. Han fortsatte då med att de jobbar väldigt hårt här i USA varpå jag kontrade att we work hard and play hard.

På planet hann det också gå upp för mig att jag ska till ett land där jag helt förstår språket!!! Nuförtiden känns det mer som en lyx än en självklarhet. Och att jag dessutom inte bara förstår språket men ska till ett land där man gärna småpratar med främlingar (hur superficial det nu än är?). Sen så älskar jag ju att höra native amerikanska/engelska.

Det blir nog inte så dumt det här ändå. Och redan i kön till biljettautomaten för flygplatstransfer-tåget skedde min första konversation med en amerikanare. Hon lärde mig att de säger OJ för orange juice – den visste jag faktiskt inte. Och så klev jag på tåget mot San Francisco och chockades genast av dess låga standard. Just det, USA är inte kollektivtrafikens land.

Nu är jag här! Och äntligen har klockan blivit över 20.00 så att jag kan få gå och sova. Sov inte så mycket på planet så har i princip varit vaken en hel svensk natt, är alltså dödstrött, som bilden eventuellt avslöjar.

Förresten så är Mumin på Stanford och jag i stan i SF, han kommer efter sin lektion imorgon. Såå knasigt att vara så nära men ändå så långt borta!

Vi hörs i morgon.

FÖLJ:

16 svar

  1. Åh jag älskade San Fran! Ska ni stanna där hela tiden? :) Ja kollektivtrafiken är ju inte den fräschaste, i DC är det fint men i tex NY och Chicago är det gammalt och väldigt smutsigt.

  2. Igenkänning på den där med att plötligt inse att man förstår språket i det land man är i :) När vi körde hem till Bayern från Finland körde vi genom Estland, Lettland, Littauen och Polen, inget av språken kan vi ett enda ord av. MEN, så fort vi kom in i Tyskland, voilà! vilken märklig känsla. Jag som inte ens brukar säga att jag är någevidare bra på tyska :)

    1. Ja alltså, det är så skönt ändå! Och att faktiskt kunna prata med människor OCH tjuvlyssna på andras samtal, hehe.

    1. Tack så mycket!! Glad midsommar till er <3
      Och så kul - roligt sammanträffande, ska spana in bloggen! :)

    1. Det står mellan det och Lake Tahoe, det senare ska vara mer lämpligt under 4th of July (läs inte lika mycket folk) tydligen, så lutar åt det :)

      1. Åh, men vet du vad. Då skulle jag nog välja Lake Tahoe faktiskt! Jag ville åka dit också men ja, hann ju inte med allt som jag ville. Men det ska ju vara fantastiskt vackert! :) Och i Juli kanske man kan bada i sjön också ;)

        1. Det blev ett bra beslut, Lake Tahoe – även om det inte blev något dopp i sjön. Men många andra badade ;)

  3. Haha, den känslan hade jag när vi körde in i Italien igen efter en liten utflykt till Frankrike. Och då pratar jag inte ens italienska, men förstår (förstod) iaf en del spanska. Vilket är mycket mer likt italienska än franska…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.