Kvällens tankar.

Till att börja med: den här halsduken är världens gosigaste. Nästan så gosig som en liten bebis som luktar sådär bebisgott bara en bebbe kan göra! Den luktar dock lite konstigt, min nya halsduk, men den är gosig i alla fall. Och luddar gör den också. Men ändå – jag älskar den!

Det händer inte mycket här just nu egentligen. Ni har fått ta del av mina innersta tankar och responsen var helt galen. Alla ni som känner igen er ❤️ Det känns väl ändå fint att inte vara ensam om det, om att vara ensam? Jag vill i alla fall ge en stor kram och ett ödmjukt tack till alla er som kommenterade och hörde av er på andra sätt. Det värmde i alla hjärtats hörn!

Det ligger något i det. Känner man sig ensam bland sitt umgänge kanske man inte har hittat helt rätt? Och ibland “löser det sig inte bara sådär”, ibland måste man jobba på det – och inte ge upp. Ha tålamod (det kan jag ju börja med, ge mitt nya hem några månader) och testa olika metoder. Prova något nytt. Gå med i en klubb. Nätdejta vänner. Osv. Tillslut borde man rimligen hitta någon man trivs med. Lite så som kärlek fungerar.

Sen borde man vara lite mindre paranoid (sluta tro att alla kommer tycka man är oskön) och våga ta fler chanser, inte vara rädd för “det värsta som kan hända”.

Äh, ska sluta med mitt peptalk. Jag får väl hitta några vänner innan jag kan börja agera som någon sorts livscoach på ämnet :-)