Jenny i Alperna.

HALLÅ PÅ ER – SER NI VART JAG HAMNAT?
Jag har aldrig varit i alperna, men nu är jag här bland de små bergskullarna! Vi är i Rupholding, så på tyska sidan. Men det är rätt ljuvligt ändå. Jag vet ju i och för sig inte vad Österrike osv har att erbjuda. Men jag ser bergstoppar och de är snötäckta och vackra – det duger för mig!

Och apropå rubriken – för er som inte vet, Jenny är vad de flesta kallar mig här i Tyskland, oftast uttalat “Jennie”. Jag gillar det smeknamnet mer än mina föregående Jenkan/Jempan/Jänks. Eller ok, Jänks är rätt coolt men det är bara Roligaste Gänget (mina fem goda vänner) som är berättigade att använda det. Jenn fungerar också, med fördel på engelska förstås.

Hursomhelst. Vi åkte hit idag jag och min pappa – med en snabb liten bil. Folk kör så himla snabbt här, svisch säger det. Och det är så behagligt och lugnt att komma hit ut, även om det är lite kallt.

Gick till en restaurang med namn Janos här ikväll i den lilla bergsbyn. Där åt jag en magisk liten sparrissoppa till förrätt.

Det råkar vara någon typ av sparrisfestival som pågår i hela Bayern. Ingen är gladare än jag. Nästa vecka ska jag se till att mina finska vänner vill laga sparris med mig! Och ja, ni ser, en hel meny med sparrisrätter fanns att välja från på restaurangen!

Nu ligger vi i sängarna och ska sova. Sedan ska här vandras…. Med han som snittar 9 mil i veckan med sitt promenerande. Önska mig lycka till!