Isen på havet i solnedgången.

En lördag i januari. Ett hav som frusit till is. Och en sol som är påväg ner.

Ren och skär magi skulle det kunna beskrivas som. Jag promenerade ner till stranden vid Westend igår, precis lagom till att få se himlen förvandlas till sin finaste färg. Det visade sig att de senaste veckornas kalla dagar och oändliga snöfall varit värt det. Det var många som var ute och gick och åkte skidor på isen. Så jag gick ut där jag också, vågade knappt pga det känns lite läskigt att gå på vattnet såhär långt söderut där jag trodde att havsisen knappt kunde frysa till is. Men tydligen är det vad som händer när vatten blir kallt, det blir is. Och den verkade rätt stabil. Men man ska alltid vara extra försiktigt med sånt! Isar på sjön och hav är ingenting att leka med.

Jag var så fängslad av naturens under just i denna stund. Var tvungen att ringa min pappa uppe i Gällivare och facetima för att visa, kolla kolla vad fin vinter vi faktiskt också har här nere!

Jag var ärligt talat lite förvånad, och tänkte att hit borde man promenera varje dag. Det är nyttigt för själen att njuta av vacker natur. Det spelar ingen roll att det är kallt och mestadels mörkt, för det är också krispigt och härligt och solen tar fram det bästa ur alla årstider när den väl får chansen.