Instagram äter upp mig, en långsam tugga i taget

Det är det sista jag gör innan jag går och lägger mig.

Det första jag gör när jag öppnar ögonen på morgonen.

Finns där en ny like? Oh, se! En ny följare! Yay! Hur gick senaste inlägget? Wow, 60 har sparat, men ändå ingen rekordreach… Måste analysera det vidare. Inlägget innan då? Få kommentarer, bra likes. Okej ändå.

I flödet flyger människor utan själar förbi.

Jag gör frukost och ser himlen utanför sakteligen färgas rosa av den sol som är på väg upp. Hinner jag ut på en promenad? Det är vackert. Min själ skulle älska det. Och det är picture perfect.

Så har dagen börjat. Innan kroppen vaknat har huvudet rusat in i sociala medier-strategier som… går långsamt och känns lönlösa. Jag har hunnit känna och tänka minst tio olika saker jag borde vara eller göra. Glömmer bort att om du verkligen frågade mig, så skulle jag ju inte vilja byta liv med de där människorna som ser mer spännande ut.

Men någonstans inombords, tror jag liksom det? Att allt det där jag ser är så som jag vill, borde, eller borde vilja – leva mitt liv.

Så om du verkligen frågade mig, skulle jag hellre börja min morgon lite annorlunda.

Det är ingen kritik mot Instagram. Det är endast en insikt om mig själv.

Jag vet nu varför jag känner så här. Mina ögon, mitt inre, kan inte se på saker utan att ta in dem till hundra procent. Jag tar in allt på ett sådant sätt att jag tror att jag är en del av det. Det är därför jag inte kan se på skräck, thrillers eller ens något lite läskigt. Det är därför en bok med sorgligt slut när någon bara plötsligt dör kan få mig att gråta floder. Det är därför nyheterna är enklare att låta bli, för alternativet är att låta de äta upp mig inifrån.

Allt jag ser, hör, känner – tar sig in i mina tankar, TAR ÖVER MINA TANKAR.

Det är inget underligt med det. Det är ju bara det där vi klassar som, ni vet, ni har säkert hört det: högkänslighet.

Jag vet vad som händer. Hur jag fungerar. Och att det är upp till mig att bygga murar av trygghet som kan skydda mig. Som kan låta mig vara ifred. Det är därför jag älskar känslan på ett flygplan och aldrig kopplar upp mig på wifi ens när chansen finns.

Och jag förstår förstås att det klokaste är att skapa min alldeles egna flygkabin här nere på jorden.

Men jag vet också att det finns något annat där.

Det är inte bara den känsla som Instagram så ofta lämnar mig med. Ur ett rent strategiskt affärsperspektiv är det också hur plattformen som helhet fungerar. Det är inte den bästa eller mest effektiva kanalen för marknadsföring. Det går segt, långsamt och det känns som om jag måste skrika. Och lägga ner så jävla många timmar.

Jag vet att det finns bättre sätt.

Instagram har sina fördelar, men vad händer när du loggar ut och allting stannar upp? DET är vad jag ifrågasätter, igen, ur ett rent strategiskt affärs- och marknadsföringsperspektiv.

Tänk om det fanns ett alternativ. Om det var möjligt att bygga upp något som fortsatte jobba medan du loggade ut – till och med om du var borta i flera veckor. Som lät dig börja din dag i din egna värld – och inte åt upp dig, en långsam tugga i taget.

Följ:
0
Jennifer Sandström
Jennifer Sandström

Jag hjälper jag dig öka din trafik med SEO. I bloggen får du läsa om marknadsföring, företagande, foto, skrivande, böcker och resor. Gällivare är min hemstad/favoritplats, bor i Helsingfors pga kärleken.

23 Kommentarer

  1. Josefin G.
    17 mars, 2021 / 12:13

    Klokt inlägg. Och tack för meningen ”Jag tar in allt på ett sådant sätt att jag tror att jag är en del av det.”. Har funderat på det där just senaste dagarna men inte riktigt fått orden på det.. och där var dom! Skönt att inte vara ensam med såna tankar.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      21 mars, 2021 / 20:30

      Tack ska du ha Josefin. Håller med dig om att det hjälper lite att veta att man inte är ensam :)

  2. 17 mars, 2021 / 12:55

    Jag har också ett komplext förhållande till Instagram. En slags hatkärlek, som går upp och ner. Jag scrollar inte runt varje dag, inte ens varannan dag, för jag mår inte bra av det. Men då kan jag sedan känna att jag varit för inaktiv, och få ångest för det. Om jag fick välja skulle jag helst se att Instagram försvann från vår värld – för alla, inte bara för mig. För då skulle jag slippa den där känslan att jag inte är lika aktiv som andra, inte lika påhittig och inte lika inspirerande. Men så kommer jag på mig själv med att återigen försöka ta den perfekta bilden, skriva den perfekta texten och välja de bästa hashtagsen. För det finns ju som sagt fördelar med Instagram, men frågan är om det är värt allt besvär?

    • Jennifer Sandström
      Författare
      21 mars, 2021 / 20:32

      Åh Maya. Så beskrivande för hur den där balansen är svår att hålla, och hur lätt det är att dras med. Vi funkar ju så som människor antar jag, vill göra det som vi ser att andra gör typ.

      Har också funderat en del på hur det skulle vara att vara helt utan Instagram en längre tid.

  3. 17 mars, 2021 / 14:53

    Jag har ju inte instagram (eller jo, jag har ju en användare men lägger inte upp bilder där och är inte aktiv – jag kollar separata instagramkonton via webbläsaren på datorn, scrollar inte ett flöde, och de kontona är typ tre stycken.) Däremot fastnar jag ju lätt i annat – har ett osunt google analytics-beroende tex. Jag kan fastna i massor, älskar statistik, älskar att se hur jag ska optimera något osv, men det kan leda till exakt det där du beskriver, att det går in under huden liksom. det är ju en av anledningarna att jag inte har smartphone alls längre, blir lätt alldeles för uppslukad och behöver låta mitt huvud uppslukas av annat för att vara kreativ på sättet jag mår bra av.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      21 mars, 2021 / 20:35

      Jag undrar hur det skulle vara att vara utan det under en längre tid. Genom att göra sig tillgänglig där blir det ju också en kanal där folk hör av sig osv.

      Åh. Bra att du identifierat det ändå. Men det är väl också ganska mänskligt, att vi söker efter kickarna där vi kan få dem. Eller vad det nu är som instagram och statistiken gör med oss… :)

  4. 17 mars, 2021 / 14:54

    Och så fint skrivet inlägg, förresten!

    • Jennifer Sandström
      Författare
      21 mars, 2021 / 20:35

      Och tack Ulrika! ❤️

  5. 17 mars, 2021 / 20:14

    Men åh, +1 på allt du skriver i inlägget. Du vet nog redan att jag relaterar eftersom att jag ältat detta i vad som känns som år och dagar🙈 jag orkar faktiskt inte med insta längre. Eller jo, men inte att vara delaktig på samma sätt. Näe, tacka vetja den goda hederliga gamla bloggen. Och för att du bl a fått mig att inse värdet av att SEO’a bloggen med 🙏🏼

    • Jennifer Sandström
      Författare
      21 mars, 2021 / 20:36

      Förstår!!! Och så klokt Anna. Är så superglad över att du gillar det här med SEO och vill ta den strategin vidare 😍

  6. 18 mars, 2021 / 11:02

    Jag känner också att Instagram tar något från mig nu för tiden. Jag skrollar utan mening och försöker leta i arkiven eller ta en ny bild som passar perfekt in i flödet: bara för att lägga upp något, för att det känns som att jag borde. Jag har egentligen inget jag vill säga. Eller jo det har jag ju, men inte med den snygga bilden som passar bäst och inte i form av korta texter på Instagram. Så nu försöker jag hitta tillbaka till bloggen och skrivandet igen. Jag vill att min närvaro online ska vara mer än fina bilder, och något som lever kvar på ett annat sätt än poster på Instagram gör, och som inte ändras så fort appen och trender skiftar.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      21 mars, 2021 / 20:43

      Åh! Läste ditt blogginlägg nu också. Fint skrivit och förstår helt och hållet vad du menar. Jag har märkt att mina instagram-inlägg som innehåller tips/guider/kunskap har varit väldigt uppskattade. Så det känns bra! MEN precis som du säger skapar jag hellre något som kan leva kvar på ett annat sätt. Bloggen har dock inte fått sin sedvanliga kärlek de senaste månaderna, däremot har fokus legat på mer matigare inlägg.

      Är förresten också sugen på en redesign av min sajt! Köpte du ett nytt tema nu eller har du använt ditt tidigare? ☺️

      • 23 mars, 2021 / 09:27

        Ja den typen av inlägg går ju helt klart bättre där, men jag orkar liksom inte bry mig om att posta det som går bra – och ska jag skriva om tips eller någon guide vill jag göra det på bloggen där det kan leva vidare. Och att kopiera från bloggen till en post på Instagram känns bara trist, jag vill inte att de ska eka varandra liksom.

        Inget fel i färre men matigare inlägg! :D

        Jag valde att köpa ett nytt tema! Hade ett gammalt jag gillade ganska mycket förutom att jag inte kunde ha en så stor bild som header / startsida så då blev det att jaga ett nytt :P

        • Jennifer Sandström
          Författare
          23 mars, 2021 / 10:06

          Nej det beror ju på vilket syfte man har ☺️

          Okej, kul med nytt tema! jag är också på jakt efter ett, när jag orkar ta tag i det, haha.

          • 23 mars, 2021 / 10:20

            Ja jag tror jag behövde något nytt för att känna inspiration till att skriva igen, och än så länge har det fungerat haha :D

            Ja det tar ju lite tid att leta men jag kan tycka det är lite kul också. Lycka till!

  7. Anna
    18 mars, 2021 / 15:21

    Superbra inlägg, igenkänning på allt. Ibland tar jag bort Instagram ett par veckor och då mår jag oftast väldigt bra. Men sen blir det jobbigt att känna sig utanför, eller så vill jag lägga upp en riktigt bra bild jag har tagit. Och sen är jag inne i det igen.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      21 mars, 2021 / 20:44

      Tack Anna! Just känslan av att ”vara utanför”. Instagram är för mig också mycket en kanal för att hålla kontakt med en del vänner och internetvänner – så förstår vad du menar. Och när man väl öppnat appen är det alldeles för lätt att dras med.

  8. 19 mars, 2021 / 12:15

    För mig har inte Instagram betytt särskilt mycket. Ytterligare en app för att håll koll på folk och titta på bilder och se video i litet format. En glugg ut till världen som ger ett ganska begränsat intryck. Möjligen kan Instagram skapa nyfikenhet och intresse men som medium tycker jag det är ganska fattigt. Jag vill se bilder och video i stort format, inte dessa ofta fyrkantiga vykort, och jag ville läsa en berättelse, inte notiser med små bokstäver. Tacka vet jag ett rejält blogginlägg.

    Likväl använder jag Instagram men de jag följer är drygt hundra och många fler än så kommer det inte att bli. Det gäller att vara selektiv, senast idag tog jag bort ett konto, men du hänger med, hehe…

    Och många av de största och mest kända kontona är inget annat än glansbilder utan själ. Men, det finns också några som är riktigt bra och de finns inte bland de största, därför är jag kvar.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      21 mars, 2021 / 20:45

      Haha ja, att vara selektiv är ett bra tips. Och du kanske skulle ha en iPad för att skrolla igenom instagram?😄

  9. 21 mars, 2021 / 11:33

    För mig är nog Facebook vad Instagram är för dig, så jag relaterar starkt till ditt blogginlägg. Det är därför jag tycker så mycket om SEO, har successivt börjat fasa ur Facebook för att i stället satsa på det mer organiska, då jag inte längre mäktar med alla intryck från sociala medier. Som du så väl uttrycker och visar: det finns ett annat sätt. Det ultimata är ändå att frigöra tid för att få ännu mer utrymme för att uppleva mer. Med lite research kan man skriva om i princip vad som helst, till och med om de smalaste nördämnena. Älskar det! Tycker det finns en otrolig frihetskänsla i detta och i möjligheten att fördjupa mig i saker jag för tillfället är intresserad av. Det blir kravlösare, ren och skär skaparglädje.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      21 mars, 2021 / 20:47

      Vad fint att höra Sandra! Och spännande att du upplever samma sak med Facebook. Hur lyckas du fasa ut? Tycker det är svårt, känns som om jag är allt eller inget.

      • 24 mars, 2021 / 19:56

        Ärligt talat är det en process, den pågår fortfarande. Men jag har bland annat ställt tiden att vara engagerad delare mot tiden att skriva gedigna SEO-inlägg tar. Är det värt att jaga kortsiktiga lajks när jag i stället kan bygga det där långsiktigt hållbara, som du för övrigt skriver så fint om?

        Jag har kommit fram till att det inte är värt det för mig. Får hellre ha lite tålamod och streta på, vara beredd på att ett inlägg kan behöva mogna under ett eller två år, innan det når sin fullaste potential i sökmotorerna.

        Jag har haft mina inlägg i full rullning på Facebook, varje dag året runt under flera års tid. Märker tendensen att jag är FÖR personligt engagerad och FÖR nervös när jag delar på Facebook. Bara en sådan sak som nervositet kan ju sluka hur mycket tid som helst och jag vill egentligen inte synas på det sättet heller, varken i privat- eller företagslivet. 😅

        Avkopplingseffekten av att nästan – notera alltså nästan – slutat dela blev så positiv att jag helt enkelt fortsatt.

        På ett personligare plan har jag börjat gå ur olika grupper som jag gått med i för länge sedan och inte gått ur, trots att de kanske inte varit för mig.

        Jag har dessutom Messenger avstängt för det mesta. Kan väl medge att jag chattar med min bff varje dag-ish, men annars tycker jag just att det här med att hålla liv i exakt alla relationer via Messenger tär enormt på min ork. Här jobbar jag på att göra mig av med mitt dåliga samvete, finns en del fallgropar jag trillar i emellanåt.

        När jag skrivit en hel dag på jobbet vill jag inte skriva mer, då vill jag hellre vila i en bok framför att chatta, som exempel. Något du också känner igen dig i?

        Som skrivet har jag långt kvar, för jag tillbringar fortfarande tid på Facebook dagligen. Hade varit väldigt skönt att kunna låta det gå flera dagar innan jag kikar in. Eller en hel vecka. Otänkbart, kanske?

        Vad har du för strategier för att bryta flödet?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Söker du efter något?