God morgon Sverige.

Här sitter jag (och ser otroligt trött ut trots de jättemånga timmars sömnen). I ett vackert hus med Sverige utanför fönstret och kaffet i handen. Igår kände jag mig lite tom, som man kan bli efter något man sett fram emot så. Och det högg verkligen i hjärtat att krama alla andra hejdå igen. Det skulle liksom inte hjälpa att flytta hem, för mina diamanter är utspridda i Köpenhamn, Stockholm, Herrljunga, Jönköping, Göteborg, och till och med San Francisco.
En av mina väninnor berättade i lördags när vi var mitte upp i sminkningar och hårfixande, vi ska gifta oss. Som vi skrek, glädjetjut. Precis innan när jag stod i duschen tänkte jag att nästa gång vi samlas såhär alla alla blir kanske inför ett bröllop. Min kompis Rut och hennes husband to be är verkligen helt awesome tillsammans.
Lisa till vänster och Rut till höger. (Vi tog cirka tusen bilder för att få en bra, misslyckades rätt bra…) De var som Piff och Puff under våra högskoleår. Båda är så himla kloka (men de har ju fyra års mer erfarenhet än en själv också…). Och jag älskar att komma till Lisa för råd för hon har alltid en åsikt, som är vettig och ofta just vad man behöver höra!

Ska berätta mer om festen senare. Just nu är jag Grubblifer inne i grubbel-landet. Undrar var jag är om tre månader, inte helt säker (inte alls säker) på var jag vill vara. Allt är möjligt och jag ber liksom lite varje dag att det ska lösa sig på bästa möjliga sätt, utan att jag behöver ta för många beslut själv. Haha, hur märkligt låter det? Men det löser ju sig alltid, förr eller senare.

Ikväll flyger jag “hem” till Tyskland igen i alla fall. Och det känns bra. Har ingen ångest att lämna Sverige och jag är tveksam till om jag verkligen skulle vilja flytta hem hit.