Idag är den där dagen då jag går från att vara tjugo till att bli tjugoett. Det brukar kännas ni vet. Det brukar vara en särskild känsla över sånna här dagar. Men jag känner ingenting och jag vet inte om det hör till när man blir äldre och sådär.
Ett grattis värmer men det spelar inte jättestor roll. På Facebook vet de ingenting och det som värmer mest är egentligen att mamma ringer och väcker mig och pappa säger saker som “njut av livet”.
Visst kan det var fint att fylla år men det finns så mycket annat som är finare. En vän som saknar och längtar. Kramen från en vän när man ses. Få ligga bredvid de man älskar en lördagskväll i en soffa. Någon frågar om jag vill skriva en bok med honom. Vara välkommen att hälsa på en vän i en annan stad. En vän som följer med till tandläkaren för att man är lite rädd. Få en tavla med sitt favoritcitat på. Någon som skickar ett sms och hade hoppats att man skulle vara där.
Att någon ägnar tid och tanke till dig när det inte nödvändigtvis förväntas.
Det är nog finare än någonting annat, hur många födelsedagar man än får ha.
Men jag tar det mesta väldigt lättsamt och är inte principfast för fem öre. Jag skulle älska att ha ett stort kalas, bjuda in till fest och fira långt in på morgontimmarna. Men just nu är jag student och bor i en etta som knappt har plats för två. Så sådant får vänta.
Och om man inte säger grattis på min födelsedag gör det inte heller något. Om vi tycker om varandra blir sådant ganska betydelselöst.
En jättefin liten present. Från en av alla mina underbara vänner.
Bara er existens gör mig så jävla lycklig.
Ett svar