En sån stund.

Det finns de där stunderna som får en att känna att det är precis det här som gör allting värt det. Det här är anledning till att vi överhuvudtaget existerar. 

Luften är fortfarande kall, vi har bara hunnit ett par veckor in i mars. Det är eftermiddag runt femtiden och solen ligger lite lägre på himlen men den värmer fortfarande. Det är den, tillsammans med svanarna, de lugna vågorna och fågelkvittret som avslöjar att vintern övergått till vår. Havet känns lika underbart som det alltid gör, oavsett årstid. Och det är det vatten som sammankopplar världen, som skulle kunna ta mig från Helsingfors till New York. 

Det är fiskare, barnfamiljer, promenadsugna, kärlekspar och hundar i olika storlekar som samsas ute på klipporna den här våriga lördagen i mars. Jag undrar om de också känner hur helande det är, jag hoppas det.