Elefantfestival i ett indiskt tempel.

Dumdurudumm! I fredags besökte jag ett livs levande tempel! Att besöka tempel som dessa belägna i Kerala är inget man som vit, icke hindu, kan göra för jämnan. Utan endast under denna elefantfestival tillåts alla, oavsett ras, komma in i templet. Och vi var inte ensamma. Vi visste inte exakt vart templet låg, men vi kunde på hundratals meters avstånd börja följa strömmen.

Väl på plats stod elefanterna så vackert placerade på rad. Femton stycken. Trumpeterna var igång och en dryg halvtimma senare började trummorna. (Och öronpropparna åkte in, hehe.) Ytterligare en halvtimma senare började pojkarna på elefantryggarna att resa sig och utföra en dans med någon sorts fjäder-grejer som de viftade med. Då hade vi tydligen sett huvuddelen av vad som skulle ske och kunde nöja oss. Spektaklet skulle dock hålla på några timmar till?! Till två-tiden på natten. De där trummisarna och trumpetisterna kan inte ha mycket till öron kvar :( Kan man förresten ha starkare öron eller innebär det sämre hörsel? Det här är så himla intressant med tanke på hur känslig jag är för ljudnivån många gånger i det här landet Indien medan the locals inte bryr sig nämnvärt…

Här gör de ansiktsmålningar i flera timmar inför en typisk indisk show(?) där man uttrycker sig med massor av olika ansiktsuttryck. Det är tydligen sjukt avancerat och man måste träna i flera år innan man är nog duktig att framföra konsten!

Inne i den här delen av templet (förstod inte riktigt hur alla “fristående” delar egentligen hängde ihop) luktade det skumt och människor låg utslagna på golven och tog sig en powernap. Tror att de jobbade där eller av annan anledning var trötta. Det var lite läskigt att gå in här för det är så lågt i tak och mystiskt ljus. Tack och lov var vi i sällskap av en Schweizisk tjej som är gift men en indier och hon hade stenkoll!