Drömkollegor är inte en självklarhet.

Godmorgon. Molnen ligger tunga över staden och jag avundas morgonjoggarna som passerar mig en efter en. Jag undrar alltid vilka det är som kan vara ute och springa halv nio en vardagsmorgon? Just nu måste det vara folk med semester. Annars tänker jag att det är egen företagare, arbetslösa eller sjukskrivna. Jag vill också vara en morgonjoggare! Jag ska bli det när jag driver mitt egna företag!

Igår promenerade jag genom så himla mysiga och lummiga kvarter. 

Vasastan i Göteborg. Här skulle man bo. Men det är lätt att glömma att lummiga kvarter snart blir väldigt gråa kvarter. Så jag drömmer om Frankrike istället. Eller Spanien. Eller München, då kan man i alla fall åka till Alperna över en helg, och det helar alla vinterdeppiga hjärtan.

Alice bjöd på middag igår som sagt. Väldigt god kyckling inlindad i bacon (livet blir så mycket bättre med bacon) och sallad på matvete till. Plus en otroligt delicious lime-maräng-paj till efterrätt.

Jag har nog inte sagt det förut men Alice är en av de bästa kollegor jag någonsin haft! Så himla tacksam för det. Jag har erfarat mardrömskollegor och numera vet jag hur drömkollegor kan vara! Lyckostar som får fortsätta jobba med henne i höst och i framtiden!