Vad jag tänker och tycker om marknadsföring, företagande, foto, skrivande, böcker och resor. Gällivare är min hemstad, Helsingfors (eller Esbo) mitt hem sen 10+ år.
Tjafsfritt förhållande? Haha, det är ungefär lika vanligt som att folk aldrig har tråkigt på jobbet eller att folk har det lika välstädat hemma som deras bloggbilder faktiskt visar.
Dvs – inte särskilt troligt. Alls. ;)
Däremot, och det pratade jag och min sambo om igår senast, finns det ju saker _i_ tjafsen att jobba med. Jag personligen har en förmåga att bli långsur och principfast. Helt i jävla onödan. Varför dryga ut ett tjafs i onödan? I slutändan kommer vi ju förmodligen ändå att kramas och vara vänner igen.
Och du har (som väldigt ofta) helt rätt i det. Sen lever jag väl i villfarelsen om att man aldrig ska ha tråkigt på jobbet och kan ha ett alltid-städat-hem, hahaha ;)
Det bästa är nog om man är villig att jobba på sina något sämre egenskaper jo – sen tror jag man kommer väldigt långt på att kunna prata med varandra och lyssna på varandra :)
Jag tänker att den där känslan av att inte vara nöjd får en att sträva vidare mot nya mål och nya utmaningar. Att hela tiden utvecklas som person och människa. Så länge man inte låter känslan påverka en negativt vill säga.
Jag hatar att ha dig så långt bort geografiskt, men älskar att du fortfarande finns nära känslomässigt. Även om det är länge mellan samtalen känns de fortfarande givande. Jag vill hellre att du mår bättre (för precis som du skriver är vi aldrig riktigt nöjda vart vi än befinner oss – men detta kan man ju träna på så det blir bättre) än när du bor “hemma i Sverige”, framför allt gillar jag att längta efter dig. Snart ses vi igen <3
Bloggen använder cookies. Vi antar att du accepterar detta, men du kan tacka nej om du vill.OKNej tackLäs mer
Privacy & Cookies Policy
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
8 svar
Tjafsfritt förhållande? Haha, det är ungefär lika vanligt som att folk aldrig har tråkigt på jobbet eller att folk har det lika välstädat hemma som deras bloggbilder faktiskt visar.
Dvs – inte särskilt troligt. Alls. ;)
Däremot, och det pratade jag och min sambo om igår senast, finns det ju saker _i_ tjafsen att jobba med. Jag personligen har en förmåga att bli långsur och principfast. Helt i jävla onödan. Varför dryga ut ett tjafs i onödan? I slutändan kommer vi ju förmodligen ändå att kramas och vara vänner igen.
Och du har (som väldigt ofta) helt rätt i det. Sen lever jag väl i villfarelsen om att man aldrig ska ha tråkigt på jobbet och kan ha ett alltid-städat-hem, hahaha ;)
Det bästa är nog om man är villig att jobba på sina något sämre egenskaper jo – sen tror jag man kommer väldigt långt på att kunna prata med varandra och lyssna på varandra :)
Jag tror den där känslan kan användas som bensin för livet. Om man inte blir bitter utan strävar mot det. Då är det världens bästa bränsle.
Hmm, intressant Alex, jag gillar hur du tänker! Det ska jag ta med mig!
Jag tänker att den där känslan av att inte vara nöjd får en att sträva vidare mot nya mål och nya utmaningar. Att hela tiden utvecklas som person och människa. Så länge man inte låter känslan påverka en negativt vill säga.
Så kan det nog faktiskt vara också – bra ord och påminnelse, tack Hanna! :)
Jag hatar att ha dig så långt bort geografiskt, men älskar att du fortfarande finns nära känslomässigt. Även om det är länge mellan samtalen känns de fortfarande givande. Jag vill hellre att du mår bättre (för precis som du skriver är vi aldrig riktigt nöjda vart vi än befinner oss – men detta kan man ju träna på så det blir bättre) än när du bor “hemma i Sverige”, framför allt gillar jag att längta efter dig. Snart ses vi igen <3
Åh Emma, jag vet. Och vi fortsätter hålla fast vid visionen om att vi en dag kommer bo i samma stad, en dag. Längtar så tills vi ses igen <3