För drygt en vecka sen kom jag hem från Indien. Två och en halv vecka i galna alldeles underbara Indien. Två veckor som ibland inte är någonting, men som på en resa är väldigt mycket mer. Och kanske borde det kännas skönt att komma hem?
Det är som vanligt en lite konstig känsla att komma hem.
Jag står utanför flygplatsen och andas in så mycket av den friska, kyliga luften som mina lungor orkar. Minns hur mycket jag saknade den rena doften av absolut ingenting. Pussar på Mumin som möter mig där ute och hoppar snabbt in i bilen. Bilen som tar oss hem mellan andra bilar som alla kör på led och aldrig tutar. Det måste vara svårt att vänja sig av vid ett så invant beteende som tutandet, tänker jag.
Det borde kännas skönt. Det bekanta och hemtrevliga som omfamnar mig. Men som vanligt känns det mest tråkigt. Spänningen är lika med noll. Inget adrenalin som pumpas ut i kroppen.
Allting är vad det allltid har varit.
För det är så jag fungerar, uttråkad av det alldagliga. Så jag bokar nya resor, Sverige-weekends att se fram emot. Och så planerar jag för nya framtida äventyr.
På en strand i Goa. Hög på massor av intryck och nya upplevelser.
6 svar
Kan riktigt känna din känsla! Tycker också alltid det blir en för stor kontrast mellan resandets äventyr och hemmets vanliga, där hemmet sällan vinner..
Men välkommen hem iaf. och kul att du har haft en härlig resa :D
Ja det är verkligen en stor kontrast, som man inte riktigt vet hur man ska handskas med liksom… Skönt med någon som känner igen sen! Och tack, det var en underbar resa :)
Jag känner igen känslan så väl. Fint skrivet dessutom. Hoppas att hemkomsten snart sjunker in i acceptans och att du kan njuta lite av de sista dagarna innan jul. Ser fram emot fler bilder från resan :)
Kram på dig!
Vad skönt att du också känner igen dig, det känns lite tryggt med sällskap. Och ja, det kommer blir mer från Indien framöver ;) Jag ska njuta så mycket jag kan av julen nu i Göteborg… :) Hoppas du har det bra där nere! Kram!
Du har nog inte hittat hem än!
Så kan det nog vara, absolut. Vissa av oss kanske aldrig hittar riktigt hem?