Till exempel borde man spara alla komplimanger och fina ord man någonsin fått kastade till sig. Så kunde man plocka fram dem när man kände sig lite nere och så skulle allting bli lite, lite bättre. Det är inte det att man är i behov av att hävda sig själv och höra bekräftelsen, utan det handlar snarare om att man ibland skulle behöva se på sig själv genom andras ögon. Det tror jag är ganska nyttigt emellanåt.