den där deppiga söndagen för några veckor sedan

det är söndagkväll och jag hoppas att i morgon kommer vara en bättre dag. för idag har jag bara varit likgiltig och tom. och egentligen har jag ingen lust att blogga, men jag vill inte att min blogg ska framstå som en glamorisering av livet så därför vill jag berätta att inte alla mina dagar är toppen. samtidigt hatar jag att skriva om deppiga känslor, det känns så naket och framförallt självömkande. jag vill inte ha medlidande. jag vet ju att de här känslorna går över, att i morgon känner jag mig inte längre ensam och jag fokuserar på allt positivt jag har och kan, istället för att hitta minst hundra fel och brister.

men tills dess låter jag mina tårar rinna och mina tankar vara mörka.

Och så skriver jag sånna här inlägg som mitt deppiga jag inte klarar av att posta på bloggen i alla fall, så jag väntar tills livet är på topp igen och DÅ kan jag publicera det.  

Men det är såhär det är livet, vi har ups and downs och det är ok. Ibland längre, ibland kortare. Så länge vi inte låter dem ta över våra liv, de deppiga tankarna, då får man ta tag i sig själv och göra någonting åt det! Men annars, så är det fullt normalt att vilja ta en spade och gräva ner sig själv vissa dagar.