Att resa iväg med någon man (nästan) aldrig träffat

“Vad tänker jag om den här resan? Jag blir lite stressad och tänker, herregud måste kolla upp vad vi ska göra. Sen minns jag att det behöver jag inte. Jag behöver bara packa väskan. Ingen research. Vi ska upptäcka staden as we go. Och jag ska upptäcka mitt ressällskap på samma sätt. Två tjejer, äldre än jag, två kollegor men med helt andra bakgrunder och erfarenheter.” – oktober 2017

Resan som aldrig blev av. Vi hade redan ordnat allt, inte gjort någon research och inte träffats innan resan. Men bara några dagar innan vi skulle resa så gick flygbolaget i konkurs, bara sådär.

Ett år tog det, men nu har vi äntligen lyckats planera in en ny resa. Vi gjorde det enkelt för oss, och kommer därför hälsa på i Sannas stad: Örebro. Jag har aldrig besökt Örebro så det ska givetvis bli kul att upptäcka staden litegrann också. Fokus ligger dock på att hänga med Sanna och Linda, som jag nu faktiskt hunnit träffa, och få gå in helt i det som vi alla gillar: bloggandet. Och ja, resor.

Att resa med någon man inte träffat

Tanken var att resan till Birmingham skulle vara en resa utan research och med ett resesällskap vi inte riktigt kände. Så, inför den resan skrev jag ner mina tankar om Sanna och Linda, om hur jag trodde att de är. Nu har jag ju träffat dem, men egentligen bara ganska snabbt och inte hunnit lära känna dem desto djupare (utöver det man lär känna någon genom bloggen förstås).

Linda med bloggen Resa medvetet som alltid lyfter andra perspektiv. Till exempel bloggserien i sommar som tog upp andra medvetna bloggares syn på resor. Hon skapar också intressanta diskussioner, nu senast med inlägget: minska flygens utsläpp utan att själv flyga mindre.

Sanna som framför allt resebloggar men också delar med sig av skrivande och skrivtips. Och skrivandet är något som utmärker sig hos Sanna, hon älskar att leka med ord och gör det så bra, läs bara det här inlägget till exempel.

Det här var mina förväntningar då:

Jag tror Linda är den äldsta av oss, men Sanna den mest strukturerade. Jag tror Sanna kommer vara den som har en papperskalender där allt är nedskrivet i fin och bra ordning. Hon kan ha många bollar i luften samtidigt men lyckas ändå behålla full kontroll och ett lugn. Linda är lite mer kaotisk tror jag. Hon har ett högt tempo och stressar lite, men lyckas ändå få saker gjorda. Hon säger ja till nya utmaningar utan att blinka. Linda är också en person med många och starka åsikter, och skulle aldrig vara tyst om hon hade något att säga. Sanna är mer diplomatisk och medan Lindas blogginlägg kan vara korta men kraftfulla och känslosamma – så är Sanna mer poetisk, svävande och liksom mjuk i sina texter. Ungefär så tänker jag mig att de är som personer.

Ska bli spännande att få hänga en hel helg med dessa två nu. Och förresten, av Sannas “fördomar” att döma så framstår jag uppenbarligen som mycket mer äventyrlig än vad jag i själva verket är (eller åtminstone känner mig) – hoppa bungyjump och dyka med hajar är det absolut sista jag skulle göra, haha! Men insekter, det kan jag äta (åtminstone när de kommer i brödform) eller hoppa fallskärm (kanske inte igen, men HAR i alla fall gjort det).

Åker över till Stockholm ikväll, med båten. Och tar tåget tillsammans med Linda till Örebro i morgon.