Änggårdsbergen – natur mitt i Göteborg

Göteborg känns ganska hemma för mig, men jag upptäcker hela tiden att det ändå finns så mycket jag inte sett och gjort. Eftersom jag alltid hälsar på familj och släkt när jag är här är vi generellt ganska dåliga på att “uppleva Göteborg” – vi umgås mest hemma hos någon och äter gott. Men under dessa dagar (onsdag förra veckan till idag måndag när det är dags att åka hem igen) har vi faktiskt varit förvånansvärt bra på att se, göra och till och med äta ute (som besöket på Nääs Fabriker).

Den kanske härligaste saken vi gjorde var denna naturupplevelse på Änggårdsbergen.

Tips för att besöka Änggårdsbergen naturreservat:

* Parkeringsplatserna vid Botaniska trädgården kan vara fulla, kolla då istället parkeringsplatserna längs vägen vid Änggården. Se här på Google maps. Där fanns det gott om platser.

* Det finns flera stigar att välja på, mer information kan du hitta HÄR och HÄR.

Inte alls långt ifrån Slottsskogen, precis bakom Botaniska trädgården, öppnar denna skog, och berg, upp sig. Som de beskriver på Botaniska trädgårdens hemsida: “Reservatet är unikt då det, trots att det är omgärdat av stadsbebyggelse, innefattar en mosaik av olika naturtyper såsom ljunghedar, ädellövskogar, skogstjärnar med omgivande myrmarker, al- och björksumpskogar.”

Och det känns verkligen. Natur som förändras, från det lilla träsk som påminner om skogsmarkerna i Lappland till de mer öppna vidderna uppe på toppen som känns mer “savann”.

Det börjar med tät lövskog och mycket uppför…

En bäck som forsar förbi.

Och massor av blöta, hala löv efter regnet som man får passa sig för att inte halka på.

Vi stannar till här vid Finnsmossen men fortsätter snabbt vidare upp, följer skylten mot Eklanda för att komma upp på toppen till den första utkikspunkten.

Vi går om ett par barnvagnar, möter cyklister och många joggare, sen glesnar skogen och vi ser ända bort till havet!

Vi satte oss på en klippa, fikade våra smörgåsar och delade på en cola zero. En ganska enkel typ av friluftsfika som mamma slängde ihop precis innan vi åkte. Vi ångrade oss kanske lite att vi inte hade med en termos med något varmt. Men vi skulle vidare till nästa stopp för att fortsätta vår fototurné runt det höstiga Göteborg (jag var så exalterad över att få använda min nya kamera!)

Så det får bli nästa gång. För hit lär jag komma fler gånger, och kanske för en lite längre promenad nästa gång.

Måste dock säga att som den äkta norrlänning jag är någonstans djupt inombords så tycker jag att även om det ÄR ett härligt naturreservat så är det fortfarande väldigt mycket “stadsnatur”. Ni vet, man kan höra motorvägarnas sus, se gigantiska bostadshus torna upp sig en bit bort (första bilden i inlägget exempelvis, där de smälter ganska bra ihop med träden) och stigarna täcks av barnfamiljer och hurtiga cyklister. Det är ju inte naturens fel att någon byggt en stor stad precis här, men det känns ändå inte riktigt lika befriande(?) som den där mer “vilda” naturen.

Så vände vi och gick tillbaka ner igen.

Mamma var redo med paraplyet men något regn kom aldrig, skönt nog.

Vi började och avslutade promenaden vid Änggården. Här intill ligger också “Lilla Änggården” som är ett museum och bl.a. varit med i inspelningen av Vår tid är nu. Skulle nog vara kul att gå in här och se det gamla som finns här från tre olika århundraden!

Här ligger också ett gäng kolonilotter som vi kikade på. De ser ju alltid så charmiga ut men jag tänker alltid, jösses vilket jobb, tycker det är tillräckligt med växterna hemma i lägenheten. Så det är antagligen inte min grej.

Där naturreservatet tar sin början och precis bredvid botaniska trädgården ligger ett så enormt fint bostadsområde. Vilken dröm att få bo i någon av dessa villor! Ja förutom om man har en bil som måste parkeras här, det verkade inte alls särskilt kul. Men vilka hus! Så gamla och fina och charmiga och med naturen så nära.

Drömde mig bort bland alla dessa hus…