Allt det bästa med den här platsen

Mamma i telefon:

”Ja och hörde du att de stängt minigolfbanan? För att det inte finns någon toalett! Åt de som klipper gräset! Nå jag ska försöka lyfta fram det positiva här också.”

”Ja, passa på nu när du åker ut i fjällen!”

Generellt är man extremt bra på att motarbeta varandra istället för att samarbeta. I Gällivare. Hur det är i små samhällen överlag vet jag inte. Men här skulle de må gott av lite samarbete!

Vem nu jag är att ha en åsikt?

Men, förutom allt det där som går att klaga på (i oändligheten, till ingens nytta) finns allt det där man verkligen inte kan klaga på. Det stavas naturen.

Fjällen. Ett fjäll mitt i stan. Att fem minuter bort kunna åka ut med en SUP och liksom bli ett med naturen (bilden ovan, tack för den Amanda och tack för en sagolik liten tur på träsket). Man kan fiska, plocka bär och svamp, vandra, cykla. Det finns till och med härliga utegym här som är snyggare än det mesta jag sett i Helsingfors.

Och om man bor här – oh my vilket friluftsliv man kan leva.

De mest magiska landskapen ligger inte långt bort. De finns nära, men också ett par timmar bort. Leder som aldrig tar slut. Fjälltoppar som väntar på att bestigas.

Det är sådant som får en att ifrågasätta livet i en storstad. Tunnelbanor och bilköer, ständigt ett sus från en motorväg – är det så jag vill tillbringa livet?