• Bil till Gällivare

    Det var längesen jag åkte vägen upp hit med bil. Det har varit mycket tåg de senaste åren. Och jag vet inte, E4:an är kanske inte den roligaste av vägar man kan köra. Det finns visserligen en del fint längs med vägen som man kan passa på att se, om man har tid.

    Corinne plockade upp mig strax norr om Uppsala och så började vi resan norrut. En natt i Sundsvall på Södra Berget där det ligger ett tjusigt hotell. Kände mig dock som en hopplös och arrogant storstadsbo som fnissade åt att de kallar sin restaurang fine dining. När vi klev in i vad de beskriver som just fine dining kände jag ”åh, norrland du är för charmig”. Här är allt lite enklare, inte så fint i kanten. Fast man kan såklart inte döma ett helt territorium baserat på sånna saker. I övrigt var hotellrummet LJUVLIGT med årets kanske bästa hotellutsikt (bilden ovan, rakt utanför hotellrummet).

    Om du passerar med bil söder om Umeå kan jag förresten tipsa om Sörmjöle Bryggcafé, så mysigt och gulligt precis vid havet och drivs av ett par.

    Vi stannade också en natt utanför Luleå, på en gård som enligt Airbnb såg hur mysigt som helst ut och i verkligheten visade sig vara en visserligen vacker och antik villa, men också full av spökhistorier.

    Vårt airbnb, fast vi bodde i en större byggnad intill. Kanske spökena bodde här?
    Ni vet väl att man måste tuta när man passerar polcirkeln?

    Här uppe i Gällivare är midnattssolen egentligen förbi, men nätterna är fortfarande ljusa. Det finns inget finare än att vara på besök här samtidigt som jag skulle önska att jag kunde skriva om klumpar i magen, tårar som jag så sällan gråter nu för tiden, och ja, känslor som inte bara är rosa solnedgångar, stillsamma sjöar och vidunderliga fjäll. De finns helt enkelt också där, så som det är ibland.

    Följ:
    Jennifer Sandström
    Jennifer Sandström

    En personlig blogg om resor, företagande, marknadsföring, skrivande, böcker, foto och annat som rör vardagen i Helsingfors (ibland i Gällivare och Göteborg) och på resande fot.

    Dela

    2 Kommentarer

    1. 4 augusti, 2019 / 07:14

      Jag åker också gärna tåg om jag kan, men denna sommar har det blivit mycket bil fram och tillbaka av olika oplanerade anledningar.
      Igenkänning på det där med Norrland, Det är fortfarande mycket grillkåta, furupanel och pommes över restaurangkulturen. :-)
      Restaurangen på Södra berget vägrade de mig ett fönsterbord när jag var där. För att jag var ensam. Fastän det fanns 4 st lediga och klockan var över 9 på kvällen. :-(

      • Jennifer Sandström
        Författare
        4 augusti, 2019 / 17:02

        Haha furupanel och pommes!

        Och med tanke på min upplevelse av restaurangen är jag inte förvånad av det du beskriver. Synd att man inte är mer serviceinriktad när man jobbar med kunder och turister från hela Sverige/världen.

        Men måste säga att maten var väldigt god. Som en bra restaurang. Men fine dining är ju något helt annat, hehe.

    Lämna ett svar

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


    Söker du efter något?