Done is better than perfect / how to get shit done

Vill du alltid leverera perfekta resultat och filar gärna på detaljerna in i det sista? Allting kan alltid göras lite bättre och man måste alltid ge sitt yttersta, sina absolut bästa 100%. Alltid oavsett.

Men har du reflekterat över hur det kanske begränsar dig? Hur det lämnar massor av saker ogjorda för att det är ett alldeles för stort projekt att påbörja och slutföra? Eller för att man aldrig nöjde sig och då lämnade något halvklart?

Du bygger aldrig vidare på den där företagsidén, du gör inte om din hemsida, eller du kanske inte ens har vågat fundera på att börja med det där bullet journal som verkar så trendigt (för du skulle ju aldrig någonsin kunna skapa en så vacker och perfekt kalender). Jag är fullt övertygad om att sökandet efter det perfekta hindrar oss – inom flera aspekter i livet. Det kan handla om något så ”simpelt” som att skriva och publicera ett blogginlägg – äh, det här blev inte så bra, jag publicerar inte det… Till större livsfrågor som att hitta en partner – kanske någon ännu bättre gömmer sig bakom nästa swipe?

Om det är en bok som ska gå i tryck vill man kanske få det så close to perfect som det bara går. Men det är också en fine line mellan att redigera den där boken gång på gång, och tillslut nöja sig med ett resultat som är tillräckligt bra. För tillräckligt bra är många gånger bra nog.

Mycket annat vi gör (förutom saker som ska printas svart på vitt liksom) är dessutom sådant vi kan justera i efterhand. Till exempel ett blogginlägg. Blogginlägget kommer också drunkna i annat innehåll och kanske måste man fråga sig själv om det där perfekta verkligen är värt det? Kanske kan det leverera sitt värde ändå, även om bilderna inte är perfekta och det finns något stavfel i texten eller layouten inte är topp? Och om det är ett inlägg du tänker ska leva vidare längre (till exempel en reseguide), då kan du alltid gå in och fixa till det i efterhand. Men så länge du fokusera på att alltid leverera perfektion, då kommer du gå fram onödigt långsamt. Eller kanske stå helt stilla. Till vems vinning?

En annan sak när det kommer till vad som är perfekt och inte är att det är en ganska subjektiv sak. Ingen annan kommer veta vad som ”skulle ha varit det perfekta” och utifrån kommer det garanterat (eller högst troligen) se hur bra ut som helst i alla fall.

Done is better than perfect

Det här är också lite av ett startup tänk. Att man ska få ut en MVP så fort som möjligt (minsta möjliga effort för att så snabbt som möjligt kunna lansera) – och sedan förbättra allt eftersom. Dessutom handlar det om att den här jakten på perfektion stoppar oss från att över huvudtaget producera något. Vi postar inte bilden på instagram, eller det där blogginlägget vi hade tänkt, för att det var något som inte blev helt perfekt. Eller så kanske vi inte kontaktar det där företaget. Eller inte alls följer vår dröm eller startar upp ett företag för först måste man ju ha en logga och en hemsida (eller kanske mer erfarenhet?) och så vidare i all oändlighet. Man måste ingenting. Det är bara att köra. Det är bättre att få något gjort, än att man gör det perfekt. 

Egentligen tänker jag att det här är ett förhållningssätt som går att applicera på det mesta i livet. Kanske vågar du inte söka det där jobbet för att du inte är tillräckligt kvalificerad? Eller så tar du dig aldrig till gymmet för först måste du ju skaffa bra gymkläder och skor och en vattenflaska och vad mer kan du tänkas behöva? Det är lätt att skjuta på saker, för att allting inte är PERFEKT. Men om du vill ta dig framåt, då är det action som räknas – inte perfektion.

De är inte de företag som tar fram de mest perfekta produkter som lyckas. För medan någon sitter där inne och jobbar förgäves, så hinner ett annat företag redan släppa det där fantastiska – kanske inte alls lika perfekt eller optimalt som de andra hade planerat det. Men det är unte huruvida en produkt är perfekt eller inte som kommer make it or break it.


För mig är just blogginlägg något som ibland tar eeextremt lång tid. Ibland bara för att inga bilder tycks passa tillräckligt bra. Så kanske kan man emellanåt sänka kraven lite, fokusera på kärnan i inlägget – det som är budskapet, och nöja sig med ett par kaktusar. All cred för kaktusarna går för övrigt till min vän Veera Bianca som är ägaren till dessa skönheter. 

Känner du igen dig?


Klicka på hjärtat här nere om du gillar inlägget.
Och följ mig gärna på Instagram eller gilla min Facebook-sida



En blogg om resor, att bo utomlands, företagande, bloggande och vardagen - alltid ärligt, med glimten i ögat. Svensk som pga. kärleken idag bor i Helsingfors.


26 kommentarer
    1. Haha, and I promise you did not work as my inspiration for this post… ;) I’ve realised I have this in myself a lot too. Maybe more with the text than with the photos, haha! Even though choosing pictures sometimes take way too long.

  1. Håller helt och hållet med! Det som håller mig tillbaka mest av allt är att sträva efter perfektion. Måste helt klart bli bättra på att producera mera material istället för att aldrig få klart det där perfekta! :)

    1. Tack för din kommentar – förhoppningsvis gav detta en liten push i att försöka göra saker och ting liiite mindre perfekt ;)

  2. Tror det handlar om ens personlighetstyp. Kändes som ett ganska ”gult” eller ”rött” inlägg, om man har koll på personlighetsfärger. Jag är ganska blå och gillar detaljfinlir. Det tar inte längre tid för mig att göra något ”perfekt” (om det är text jag jobbar med). Men… i möten med människor… där har jag insett att jag inte kan vara perfekt och att jag inte kan försöka sträva efter det, så där lever jag efter Good Enough-principen du beskriver :)

    1. Oooh, detta är ju väldigt intressant! Gillar att du tar upp det här med personlighetsfärgerna. Men, hur menar du att det inte tar längre tid för dig att göra något perfekt? Är det inte så att du hellre faktiskt tar den tid som krävs för att skriva texten så att den blir ”bra” istället för att hasta igenom det? Typ du upplever inte att det är en seg/långsam process utan snarare nödvändig.

  3. Jag tror det ofta också kan handla om skräcken inför framförallt ett större projekt. Det känns så monumentalt stort och man är rädd för att ens börja för att man VET att det inte kan bli perfekt.

    När det gäller mitt journalistiska skrivande eller mina översättningar vet jag att det inte finns nåt sånt som perfekt, men att min good enough-nivå är alldeles tillräckligt hög. Skön insikt ändå.

  4. Ibland tror jag man bara måste liksom köra. Det kommer alltid finnas projekt, inlägg eller idéer som ska genomföras. Man ska absolut alltid göra sitt bästa, men perfekt är svårt att alltid nå. Jag känner så igen känslan.

  5. Jag känner igen mig mer än väl i det där, väldigt bra skrivet! Jag håller själv på att skriva på ett inlägg om just det här men inom kreativt skapandet. Tycker att jag ständigt tittar utåt gör att tron på mig själv sjunker. Men sen är jag också barn av min tid som man säger. Det fantastiska och hemska med internet på en och samma gång.

    1. Tack Jeanette. Och åh, det där… Vet exakt vad du menar. Ser fram emot ditt inlägg. Kan behöva lite inspiration och funderingar kring det jag också. <3

  6. Som sagt, ”done is better than perfect” borde jag tatuera in i pannan för att påminna mig själv om just det… Blir ofta sittandes med att fila på bilder och texter i oändlighet tills jag till slut väljer att klicka på utkast istället för publicera – för att fröken perfektion inom mig inte tolererar något icke-perfekt. Men hur kul är perfekt egentligen? Antagligen ganska tråkigt. För det är väl i skavankerna vi verkligen är vårt äkta jag? Och det vill jag ju ska spegla min blogg. Så skärpning Sanna, nu slopar vi perfektionen och nöjer oss med att vara tillräckligt bra (och få saker gjorda!) istället. :-)

    1. Vad händer med de där utkasten, blir de för alltid liggandes eller plockar du upp dem senare och publicerar dem så småningom?

      Och bra pepp – gillar det där att vi också får komma fram genom skavankerna! Det ska jag ta med mig :*

  7. Detta ämne kan jag så relatera till. Jag är en drömmare, visionär, har mycket uppe i bollen som behöver ut. Jag har svårt att starta saker och ting och sätta igång. Skyller det på att jag vill att allt ska vara bra och att jag ska ha all kunskap om hur man gör innan jag startar, att det inte ska gå fel liksom när jag väl sätter igång, att det ska bli så bra som möjligt från start.
    Haha det låter ju komiskt även för mig själv när jag läser vad jag skrivit. Rent logiskt vet jag att det roliga ligger ju i att misslyckas, att lära sig hur man inte ska göra saker och ting när man gjort fel. DONE is definately better than perfect. Iallafall till att börja med ;). Men hur gör man för att sätta igång på riktigt??
    Tack för tankeväckande inlägg!

    1. Åh tack för din kommentar! Känner igen det där. Har också något projekt på att göra-listan som legat där väldigt länge nu. Det ska tydligen vara bra att spalta ner det och dela upp i mindre to dos. Till exempel om du behöver info innan du sätter igång kan det vara första punkten ”leta upp en bok/hemsida med information” typ. Alltså en projekt kanske ofta känns för överväldigande, men om man istället delar upp det i mindre bitar så kan det vara lättare att få något gjort. Som exempel med blogginlägg, istället för ”skriv en Helsingfors guide” kan man börja med att ”fundera på hur jag ska dela upp guiden”, ”välj ut 10 bilder från Helsingfors”, ”pricka ut på en karta alla platser som jag vill få med” etc. Är du med på hur jag menar? :)

  8. Fy fan, det är mig du pratar med och jag jobbar ständigt med att försöka släppa perfektionisten i mig. För det blir ändå inte perfekt, eftersom det alltid finns detaljer att jobba med. Bra inlägg. Bra inspiration. Bra. Kort och gott.

    #kämpa

  9. Bra inlägg! Det här har jag brottats mycket med även i min yrkesroll som arkitekt. Det går ju alltid att göra lite till. Lite mer detaljerat. lite noggrannare…
    Men där handlar det också ofta om – vad får vi betalt för i relation till hur genomarbetat det blir… Klurigt!

  10. Bra inlägg! Det här har jag brottats mycket med även i min yrkesroll som arkitekt. Det går ju alltid att göra lite till. Lite mer detaljerat. lite noggrannare…
    Men där handlar det också ofta om – vad får vi betalt för i relation till hur genomarbetat det blir… Klurigt!

    1. Tack Nina! Kan tänka mig att ett yrke som arkitekt kräver en viss perfektion, men allting har ju sin gräns ;) Och i sitt arbete måste man såklart kolla på vad priset är och försöka matcha kvalitén med det, bra poäng!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.