Verkligheten i kärlekscitat.

Det finns så oändligt många kärlekscitat och vackra små ord där ute som stämmer in på alla vidunderliga känslor som kärleken kan framkalla inom en. Men jag tänkte lite närmare på dessa citat som beskriver alla möjliga känslor om hur det känns när hjärtat slår snabbt, det kittlar i magen och man kan inte fokusera på något annat, alls. Det handlar om förälskelse, det första stadiet av kärleken. Ett stadium jag befunnit mig i så fruktansvärt många gånger och allt som oftast utan att gå vidare till steg 2.

Hur länge befinner man sig i förälskelsens vakuum? När går ett förhållande över från nyförälskelsen in i något mer, neutralt? Kärleken fortsätter existera, men tar en helt annan form. Det skjuts inte längre några fyrverkerier. En gång varannan vecka kanske jag kollar på honom och tänker shit han är verkligen min men för det mesta är han lika självklar som mina två fötter. Fötter, något som vi sällan reflekterar över, men för all del är väldigt tacksamma över när allt kommer omkring. Och jäklar vad jag saknar fötterna när de försvinner ett par dagar.

Jag vet faktiskt inte alls hur det är för er, med pojkvänner och flickvänner eller om ni till och med är gifta. Men i min värld av realism så kommer det alltid att vara bättre tider följt av sämre tider följt av återigen bättre tider. Så som livet är, alltid, för alla. Men pratar man om det? Inte tillräckligt. Jag har fortfarande någon sorts idealbild i mitt huvud om att vi borde alltid vara kära och lyckliga – och om vi inte är det så är vi nog lite misslyckade ändå. Andra lever ju i fluff-fluffiga förhållande – ”vi bråkar aaaaldrig och är fortfarande nykära, fniss”. Låtsasmänniskor. Fasader. Och så vidare.

kärlekscitat
Och perfect girls also only exist in books.

Källa.

Stupid books.

kärleken
Källa.

Det sista är kanske ett av mina favoritcitat. Det handlar om hela den här inställningen till livet i allmänhet – att man inte kan ångra sådant man gjort eftersom det är helt menlöst med ånger. Alla kärlekshistorier vi går igenom är betydelsefulla, på ett sätt eller ett annat. Jag tror verkligen det. Det handlar faktiskt inte om det lycklig slutet – det handlar ju om här och nu, hela tiden. Själva resan, som man brukar säga.

Och ibland går det upp och ibland ner. Ibland måste man kämpa och ibland tar det slut.

Eller hur?



En blogg om resor, att bo utomlands, företagande, bloggande och vardagen - alltid ärligt, med glimten i ögat. Svensk som pga. kärleken idag bor i Helsingfors.


7 kommentarer
  1. Jag håller helt med! Om man mår bra i sitt förhållande, då tycker jag inte att det spelar någon roll om det håller för alltid eller inte. Just nu är det rätt, och därför kommer det aldrig att vara slöseri med tid – oavsett vad som händer sen. Testar man något som inte funkar, då har man åtminstone lärt sig något! Och då slipper man ångra att man inte testade, dessutom.

  2. Såklart man har ups & downs! Man måste varje dag vara tacksam och försöka se det fina hos varandra tror jag. Var ju singel tills min kärlek dök upp för två år sedan – även han.tror allt singelliv faktiskt gjort oss till bra partners. Vi är glada att vi – två självständiga individer – fann varandra. Sämsta perioderna är när man är trött, stressad och ledsen. Bästa är när man har tid för varandra. Och nyförälskelsen..? Samma pirr känner jag nu när vi är i en ny livsfas där vi snaet ska bli tre. Och jooo – en annan sak som kan störa… det är andras otrohet/skilsmässor mm. Jag är nämligen livrädd för saker som inte varar förevigt… jag har haft så många människor i mitt liv och just min egenskapade familj, den vill jag alltid ha. Ibland kommer man få kämpa…men jag tror alltid det kommer att vara värt det. För oss.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.