Måste man vara bra på att leva i nuet?

Min trogna och fina bloggläsare Johanna skrev tidigare en kommentar här i bloggen som jag gärna vill svara på. (Hon skriver alltid så bra kommentarer och ofta med frågor som blir som tankeställare för en själv!) Ämnet den här frågan rör tror jag är något vi alla drabbas av till och från, känslan av oro, oro inför framtiden.

Såhär lyder frågan:

Är du bra på att leva i nuet och inte oroa dig? Jag tar snart examen och vill ha fast jobb direkt (har möjlighet till vikariat vårterminen). Vill kunna njuta av det men får liksom ont i magen av att inte få fast tjänst direkt…men det borde ju funka bättre sen… hur blir man mindre orolig?

Jag tror att det är en mänsklig överlevnadsinstinkt att oroa sig över framtiden. Ett av våra grundläggande behov är ju trygghet – liksom tryggheten av att veta att vi har ett jobb och någonstans att bo, inte bara idag men också i morgon. Med det sagt, kan vi väl konstatera att det är något vi mer eller mindre får leva med – men såklart får det inte påverka oss negativt.

För mig hjälper det att lita på orden ”det löser sig”, för det ordnar sig alltid. Även om du Johanna inte får fast tjänst direkt, du kanske inte ens får fortsätta efter vikariatet, så innebär inte det att du är körd. Nya möjligheter kan dyka upp längs vägen och om du hamnar som arbetslös kommer du alltid kunna hitta ett jobb igen (även i vårt Sverige med 8% arbetslöshet…)

Men det kanske bästa rådet av dem alla är:

worrying won't stop the bad stuff from happening quote

Jag tror inte vi måste leva i nuet jämt, men man bör påminna sig själv om just det här som citatet säger: worrying won’t stop the bad stuff from happening, it just stops you from enjoying the good. Försök att inte oroa dig för sådant du inte kan styra över – det får jag säga till mig själv i princip varje dag. Men det är i alla fall bättre att vara medveten om det och försöka ändra sina tankar – än att bara låta det vara.

Min augusti-månad gick i stor del åt till att oroa mig över hösten. Så mycket som var oklart. Så som det är när man är ung och inte har någon fast punkt eller klar väg i livet. Och det är okej. Det är naturligt.

3 Kommentarer

  1. Ingrid
    23 september, 2014 / 15:34

    precis! Jag brukar säga såhär ibland ”ingenting blir någonsin bättre av att varken älta, oroa eller ångra sig.”. Ärligt talat så har detta fått mig att inse att släppa taget och att låta saker och ting att gå som det går..

    • Johanna
      23 september, 2014 / 19:38

      Även när det handlar om jobb och utbildning?

      Om att skaffa barn osv?

      (Alltid tänkt att det är knäppt att folk känner att de måååste ha fast anställning innan de börjar skaffa barn…men nu är jag likadan…inte för att det är aktuellt att skaffa barn än men haha)

      Tack Jennifer att du tog upp det. Hmm.. tja. Oro är väl en del av livet. Tusan, tänkte att du som gjort så mycket hade något antiorosrecept!

      • jennifer
        Författare
        3 oktober, 2014 / 09:46

        Förlåt kära du för ett sent svar här!
        Alltså jag är ju så lost när det kommer till jobb – men ja jag känner nog att jag vill ha ett mer ”stabilt” liv när det blir dags att skaffa barn :)
        Det kommer bli fint ska du se! Kramkramkram!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Söker du efter något?