Vem fan flyttar till Finland.

Promenerar mitt inne i Helsingfors, stannar upp och reflekterar över allt. Hur hamnade jag här? Bor plötsligt i den här staden. Känner mig inte hemma och är lite vilsen, men vill inte vara någon annanstans. Jag vill vara här. Det har blivit vinter, men jag är inte ens deppig. Det finns ett tomtebloss i mig som gnistrar lite lätt, livet känns inte mörkt längre, som det kan göra ibland när man är rotlös och rastlös och allting känns hopplöst.

Någon frågade mig i fredags var känner du dig hemma – svaret är överallt. Jag känner till vartenda hörn av Gällivare, har halva min familj i Göteborg, och är förälskad i Finland. Förälskad, inte bara i någon. Men jag var inte förälskad innan jag kom hit, i landet alltså. Jag visste inte mycket om det och jag kom hit helt utan förväntningar. Det har alltid varit så med mig, jag har låtit livet föra mig till nya platser utan vidare invändningar.

Texten på bilden är sann i mitt fall och många andras fall. Det är få som drömmer om att ”dra till Finland”. De utlänningar jag möter, de träffade också kärleken, och följde den. Jag skulle inte ha kommit på tanken om det inte vore för kärlekens skull. Med det är inte för att Finland på något sätt är sämre än något annat land, ni är bara så fruktansvärt dåliga på marknadsföring och kanske för att språket ni pratar är helt obegripligt för oss skandinaver.

Sen så är det lättare att bo här än i till exempel Indien. Och det är mer spännande än Sverige. Jag lär mig någonting varje dag. Upptäcker en kultur som har massor av fint.

Spårvagnarna är gröna, tunnelbanan knallorange, folk har en bokstav i sina personnummer, det finns bastu i lägenheter (och de används aldrig som förråd) och och och, det är hur svårt som helst att komma på allting som jag hela tiden upptäcker skiljer sig från det som jag är van vid. För det är små detaljer, hela tiden. Jag älskar det.

Det är som det känns idag.

Och redan i eftermiddag kanske jag hatar det och blir så fruktansvärt irriterad för att folket i Finland jämt har så bråttom av bussen och måste resa sig långt innan bussen stannat även om de sitter innerst. ;-)



Svensk resebloggare, expert på att flytta och bo utomlands. Skriver även om egetföretagande och vardagen. Alltid ärligt, med glimten i ögat. Bloggen är mitt jobb och min passion.



16 kommentarer
  1. Vad roligt att läsa inlägget och få se det lite från ‘er’ sida! Själv är jag från Finland och då reagerar man ju inte alltid på samma saker :)

  2. Nej du, jag känner många i Finland vars bastu till slut blir ett förråd… ;) SPECIELLT om man bor i lägenhet. :D Alla här är helt enkelt inte bastufantaster :)

  3. Haha – hög igenkänningsfaktor tillika som inte. Det är så himla skoj att läsa om en rikssvensks intryck från Finlandet som jag själv inte bott i sedan 1992, om man bortser från Åland där jag bodde till båtflykten 1995 via Sverige till Belgien… ;-)

  4. Flyttade till Finland för 2.5år sedan. Det skulle bara bli en avslutning på min utbildning. Men känner igen mig exakt i texten. Det är något som känns både hemma och spännande. Folket är trevligt, det är säkert och man känner att det hela tiden finns ngt att göra( i alla fall i Helsingfors). O ja, så träffade man kärleken med ;)

    1. Den där kärleken alltså – den kan minsann ”ställe till det” ;)
      Kul att du också gillar det! Är du också med i gruppen svenskar i Helsingfors?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *