Vykort från Lavangen, Norge

De svenska fjällen lämnar vi bakom oss när vi efter ett kort stopp på Ica i Riksgränsen kör över till Norge. Väldigt snabbt förändras landskapen. Här och var bland klipporna är små stugor och hus utplacerade. Vägen går genast neråt. Vi ska från 3-400 meter över havet, ner till havsnivån. Norge är ett virrvarr av höga berg, djupa fjordar och vägar som slingrar sig runt och över alltsammans. På svenska sidan går det jättebra att samtidigt skriva på mobilen, på norska sidan blir jag genast lite åksjuk och får koncentrera mig på slående omgivningar istället.

Moln, gråa och fluffiga, ligger tätt runt bergen. Och samtidigt som det känns som att besöka en plats för första gången drar alla de där barndomsminnen över mig som tidvattnet drar in över stenstränderna.

Det var hit vi kom många somrar, för att fiska, rida på islandshästar och ja, fiska ännu mer.

Norge var så annorlunda, då och även nu. Annorlunda från Sverige. Ebb och flod, jag kunde inte riktigt förstå hur det fungerade. Vad var det här för hav som drog in och ut på ett så konstigt vis, inte enligt någon klocka? Och alla saker vi plockade vid stränderna. Vi fiskade upp sjöstjärnor och sjöborrar. Glömde hela fiskeväskan på bryggan, satte fiskeben i halsen och körde iväg med fiskespöna kvar på biltaket.

Norge så här i vuxen ålder är svårt att greppa. All denna naturskönhet. Och så att få komma hit för ett bröllop.

I fredags fick vi uppleva regn och stormiga vindar. Men på lördagsmorgonen vaknade vi upp till vädergudar som visste att det vankades vigsel precis ute vid fjorden. Allting var så stilla. Solen varm. Om en septemberdag kunde vara perfekt skulle den var så som denna lördag. Vi såg solen gå ner precis innan varmrätten. Och när elden stod redo i kåtan precis utanför med kokkaffe och avec så gick jag ut och möttes av världens stjärnhimmel. Men vänta lite, där finns något mer. Ett svagt grönt sken som sträckte sig över himlen. Ett norrsken.

Just nu sitter jag i bilen på väg hem. Mellan Kiruna-Gällivare. I Finland är vi först på tisdag. T kör och jag minns gårdagen. Ska berätta mer om bröllopet kanske i morgon. Det var, ja, så bra.