Tanke om rädslor och mod.

Något jag har lärt mig på senare tid är att man får vara rädd, jättejätterädd, men man ska inte låta rädslan stoppa en från att göra något.

Jag är livrädd, eller ja åtminstone stundtals, för att åka ensam till en kontinent jag aldrig besökt, inte känner någon på och inte vet särskilt mycket om.

Jag tycker det är sjukt läskigt att vara ensam i stora hus när det är mörkt ute.

Jag är och har egentligen alltid varit rädd för ganska mycket, lite sådär halvmesig av mig. Rädd för att åka i branta slalombackar, gå ner för alldeles för stora snövallar, simma på djupt vatten, vara under vatten, köra bil, gå ensam i skogen, gå på dejt med någon “okänd”, och så vidare och så vidare.

Men jag låter aldrig mina rädslor hindra mig från att göra saker jag egentligen vill! Jag ser det som en utmaning. Jag är lite rädd, jag gör det ändå och jag kommer klara det galant!