Mitt restips: Kerala i södra Indien.

För ett år sedan, vi snackar alltså exakt ett år sedan, kom jag hem till Sverige efter drygt sex månader i Indien. Det är helgalet att tänka tillbaka på, hur livet var då känns overkligt med tanke på hur livet ser ut idag. Allt man upplever i nutiden är liksom så självklart och när man ser tillbaka på något kan man undra… hur var det möjligt? Jag var fortfarande tillsammans med mitt ex då och idag är jag kär i någon annan, någon som känns helt självklar. Det är märkligt det där, med kärlekar blir det extra tydligt, förändringarna man genomgår.

Men nu var det Indien som resmål som jag ville prata om. Det kändes lämpligt att snacka resor idag när jag kommer befinna mig på Matkas resemässa. Jag har nämligen fått äran att skriva ett gästinlägg hos Resias reseblogg. Och jag valde att skriva om Kerala som är den delstaten jag bodde i när jag jobbade i Indien. Under jul och nyår reste jag även runt till olika delar i Kerala, så som Munnar, Thekkady och Varkala. Det är ett fantastiskt vackert land! In och läs mina restips och lilla rese-guide här: Kerala i södra Indien. (Klicka på länken.)

Indien MunnarIndien KeralaHusbåt Backwaters  Varkala Indien

Ni måste ju hålla med om att det är vackert?

Indien må vara ett, i mitt tycke, påfrestande land att bo i – med det är resmål jag skulle rekommendera alla att besöka. Dessutom vill jag åka dit igen och se fler delar av det enorma landet! Det är beundransvärt på många sätt, all misär och fattigdom skär i hjärtat men värmen och kärleken människorna emellan är något speciellt.

Som sagt, om ni funderar på att besöka Indien – gör det! Och läs mina Indien-tips HÄR hos Resias reseblogg.

Ett romantiskt dygn på husbåten i Alleppey.

Kerala är känt för sin husbåtar som man kan åka omkring någon dag i på backwaters. Det är ett himla bra hittepå, ett indiskt hus på en båt!

20131229-092456.jpg20131229-092745.jpg

Min iPhone fick ingen bild på båten utifrån men här ovan ser ni mig som kapten, en bild från när jag och min darling paddlade kanot med en gammal indier, de vackra backwaters och risfälten vi var omgivna av.

Man åker ut, till exempel ett dygn, får lunch, middag och frukost (och te och snacka emellan), åker över de lugna vattnet och har en egen besättning på två man.

20131229-092818.jpg20131229-092919.jpg

När det blev kväll la vi till vid en liten kant där massor av andra husbåtar lagt till. Genast dök en gammal man upp med sin lilla kanot och frågade om vi ville paddla lite. Det ville vi. Så vi paddlade genom en liten kanal mellan människorna som bodde vid kanterna. Här också, när man ler mot dem, så ler de tillbaka.

Vi nådde en liten större öppning i vattnet samtidigt som solen sjönk på sitt alldeles mest graciösa vis! Det var så vackert att det gjorde ont. Kameran var kvar i den något mer stabila båten, så jag sparade bilden i minnet.

20131229-092531.jpg

Att kunna öppna gardinerna när man vaknar på morgonen, och direkt från sängen mötas av solen som går upp över vattnet – det är helt fantastiskt! Skulle kunna vakna så oftare.

20131229-092706.jpg20131229-092653.jpg

Allting är ju förstås lite mysigare när man är kär och får vara i hans sällskap. Jag tyckte såklart att tiden var lite, lite för kort. Men jag tror nog att man annars kan bli lite lätt uttråkad av att tillbringa mer än ett dygn på båten. Om man inte gillar att ta det väldigt lugnt.

Det fanns även de som sa, åk inte husbåt, det är alldeles för kommersiellt. Och visst var det många båtar ute på sjön men jag tycker ändå det var genuint på något vis. Även indierna husbåtar. Sen tycker jag att båtarna (om de nu gör det) inte borde släppa ut sin skit och skräpa ner bland människorna som bor i närheten av vattnet.

Mamma tyckte båten var lite nedgången, med mögel på sina platser, heltäckningsmatta, trämaskar och allt det där som här Indien till. Jag är så van vid den indiska standarden att jag inte bryr mig om sånt längre.

Jag skulle i alla fall rekommendera denna tur!

Bild från Kerala Tourism.

Mer om att resa i Kerala

Läs också: Restips – Kerala i södra Indien

Att åka tåg i Indien.

Okej, att åka tåg i Indien. Allting börjar med att man måste köpa sin biljett, precis som med alla andra tåg i världen. Långa tågresor, till Goa från Kochi som är ca 14 timmar exempelvis, går att boka online. Men kortare resor och det vanligaste är att man köper biljetten på stationen. Man köar till den lilla disken och köper biljetten. Vi upptäckte att biljetterna även såldes i en annan disk utanför, där det inte var någon kö. Och det är som det är med allt här i Indien, man vet inte riktigt varför det är som det är eller varför ingen annan gick till den biljettdisken?

Nästa steg är att ta reda på vilken plattform ditt tåg avgår från. Det finns någonstans på tågstationen, inte nödvändigtvis på den sida om alla spår som du står, en tavla med någon form av information. Vår tåg-erfarna indiska vän skötte detta så därför vet jag inte desto mer. På tågstationen i Varkala när vi skulle hem var det annorlunda, det kan ha varit så att det stod på biljetten vilken plattform det var? Jag minns inte.

train station Kochi

Vill ni veta vad det vita på järnvägsspåret är? Nej det ville inte jag heller när jag insåg vad det var… 

Du får endast en specifik sittplats om du ska resa långt, så vi som skulle åka med tåget i fyra timmar fick stå redo när det rullade in på perrongen. När tåget stannar får du vara snabb, folk hinner inte stiga av innan folk börjar stiga på och det är bäst att du armbågar dig fram åtminstone lite grann, annars finns det en risk att du inte kommer med…

20131021-223143.jpg

Väl inne på tåget kommer du förmodligen inte hitta en enda sittplats om det är lite småfullt och tåget har kommit hela vägen från Delhi (tågresa på typ 50 timmar). Men det är bara att knö sig in! (Vem av mina vänner är det som säger så, Emma?) Flytta på väskor och kläm ihop er på en del av det sätet, den ”bänk”, som några redan sitter på. Eller klättra upp till bänken som är ovanför där du inte kan sitta rakt för då tar huvudet i taket. Det fick vi göra, jag och Judith klättrade upp. Judith råkar dessutom ha fötterna nästan i någons ansikte och de här indierna är ju lite känsliga med själva ”rikta fötterna mot någon”-grejen, hehe. Sen satt vi där och undrade – hur ska detta gå?Samtidigt som den enda utsikt man har är de gigantiska fläktarna i taket som inte rengjorts på tjugo år och även om det skulle rengöras skulle de inte bli rena – så känns det.

train in india
Andra alternativet, som vi följde efter en stunds hopplöst sittande, är att planka in på ac-sektionen. Om biljettkontrollanten kommer får man helt enkelt betala den extra summan och cirka tre(?) gånger så mycket som den billigare biljetten för vagnen som kallas ”sleeper”. Du kan också ha tur, det hade vi, kontrollanten kom aldrig och vi satt där bakom ett skynke och hade det gött. Nåja, så gött man kan ha det på en bänk fyra personer i fyra timmar.

På bilden nedan kan ni urskilja två indiska män som ‘kelar’. Om ni inte visste det så är de indiska männen nämligen inte rädda för att röra vid varandra, de håller ofta handen eller armen runt varandras axlar. När en vit tjej och en indisk kille sitter med benen i varandras famnar dock, då kommer minsann polisen i tåget och tar ett snack med den indiska killen och tycker att ”hur kan ni bete er såhär, förstår du inte hur olämpligt det är?” Jösses vad långt efter de är, Indien, när det kommer till en del saker. Särskilt här i södra Indien.

20131021-223520.jpg

Finns cirka sjuhundraelva ytterligare detaljer att skriva om ‘att åka tåg i Indien’. Under hela resan springer små män med stora kaffebyttor och tebyttor, samt med korgar med olika små snacks. Cappi cappi cappi, chai chai chai, vada vada vada – så ropar de medan de rusar fram och tillbaka, fram och tillbaka i tåget.

”Doften” när man står lite för nära tågtoaletterna  är olidlig. Och om jag minns det rätt står det på toalettdörrarna ”indian style”? eller något liknande lite småroligt. Det är bara ett hål ner, som de typiska indiska toaletterna. Jag undvik givetvis detta och tänker att det är lite därför jag inte kommer sätta mig på ett tåg till Goa under fjorton timmar…

När tåget stannar är det ingen som ropar ut i några högtalare om vart man stannat. Så nej, det gäller att du är redo och vet vilken tid du ska vara framme, för då får du snabbt sticka ut huvudet och se om det står rätt namn på skyltarna!

Och dörrarna i tåget, om de behöver vara stängda medan tåget är i rullning? Nej inte nödvändigtvis.

20131021-223213.jpg

Frågor på det?

Varkala – ett indiskt paradis vid havet.

Första tågresan i Indien och fyra timmar senare nådde vi Varkala. Väl framme insåg jag att det var värt den något obehagliga resan. Indiska tåg är inte det lättaste att älska i min mening, men det är en annan historia.

Vi nådde vid tretiden och har sedan dess njutit av eftermiddagen maximalt. Det är så lamslående vackert här. Älskar hur restaurangerna löper längs klippkanten som störtar ner mot havet. Älskar hur stora vågorna är och hur solen reflekteras i dem. Det är ett litet turistställe men det är ok ändå, kanske för att det är lågsäsong som turismen inte är lika påtaglig?

Nu har vi fått fläkten fixad i vårt enkla rum, 400 rupees per natt (40kr). Ska ta en dusch och gå ut i natten för att ta tillvara på den här lediga, härliga stunden i det här härliga lilla paradiset.

Varkala Indien

Varkala drinkarVarkala BeachVarkala blogg