Att åka tåg i Indien.

Okej, att åka tåg i Indien. Allting börjar med att man måste köpa sin biljett, precis som med alla andra tåg i världen. Långa tågresor, till Goa från Kochi som är ca 14 timmar exempelvis, går att boka online. Men kortare resor och det vanligaste är att man köper biljetten på stationen. Man köar till den lilla disken och köper biljetten. Vi upptäckte att biljetterna även såldes i en annan disk utanför, där det inte var någon kö. Och det är som det är med allt här i Indien, man vet inte riktigt varför det är som det är eller varför ingen annan gick till den biljettdisken?

Nästa steg är att ta reda på vilken plattform ditt tåg avgår från. Det finns någonstans på tågstationen, inte nödvändigtvis på den sida om alla spår som du står, en tavla med någon form av information. Vår tåg-erfarna indiska vän skötte detta så därför vet jag inte desto mer. På tågstationen i Varkala när vi skulle hem var det annorlunda, det kan ha varit så att det stod på biljetten vilken plattform det var? Jag minns inte.

train station Kochi

Vill ni veta vad det vita på järnvägsspåret är? Nej det ville inte jag heller när jag insåg vad det var… 

Du får endast en specifik sittplats om du ska resa långt, så vi som skulle åka med tåget i fyra timmar fick stå redo när det rullade in på perrongen. När tåget stannar får du vara snabb, folk hinner inte stiga av innan folk börjar stiga på och det är bäst att du armbågar dig fram åtminstone lite grann, annars finns det en risk att du inte kommer med…

20131021-223143.jpg

Väl inne på tåget kommer du förmodligen inte hitta en enda sittplats om det är lite småfullt och tåget har kommit hela vägen från Delhi (tågresa på typ 50 timmar). Men det är bara att knö sig in! (Vem av mina vänner är det som säger så, Emma?) Flytta på väskor och kläm ihop er på en del av det sätet, den ”bänk”, som några redan sitter på. Eller klättra upp till bänken som är ovanför där du inte kan sitta rakt för då tar huvudet i taket. Det fick vi göra, jag och Judith klättrade upp. Judith råkar dessutom ha fötterna nästan i någons ansikte och de här indierna är ju lite känsliga med själva ”rikta fötterna mot någon”-grejen, hehe. Sen satt vi där och undrade – hur ska detta gå?Samtidigt som den enda utsikt man har är de gigantiska fläktarna i taket som inte rengjorts på tjugo år och även om det skulle rengöras skulle de inte bli rena – så känns det.

train in india
Andra alternativet, som vi följde efter en stunds hopplöst sittande, är att planka in på ac-sektionen. Om biljettkontrollanten kommer får man helt enkelt betala den extra summan och cirka tre(?) gånger så mycket som den billigare biljetten för vagnen som kallas ”sleeper”. Du kan också ha tur, det hade vi, kontrollanten kom aldrig och vi satt där bakom ett skynke och hade det gött. Nåja, så gött man kan ha det på en bänk fyra personer i fyra timmar.

På bilden nedan kan ni urskilja två indiska män som 'kelar'. Om ni inte visste det så är de indiska männen nämligen inte rädda för att röra vid varandra, de håller ofta handen eller armen runt varandras axlar. När en vit tjej och en indisk kille sitter med benen i varandras famnar dock, då kommer minsann polisen i tåget och tar ett snack med den indiska killen och tycker att ”hur kan ni bete er såhär, förstår du inte hur olämpligt det är?” Jösses vad långt efter de är, Indien, när det kommer till en del saker. Särskilt här i södra Indien.

20131021-223520.jpg

Finns cirka sjuhundraelva ytterligare detaljer att skriva om 'att åka tåg i Indien'. Under hela resan springer små män med stora kaffebyttor och tebyttor, samt med korgar med olika små snacks. Cappi cappi cappi, chai chai chai, vada vada vada – så ropar de medan de rusar fram och tillbaka, fram och tillbaka i tåget.

”Doften” när man står lite för nära tågtoaletterna  är olidlig. Och om jag minns det rätt står det på toalettdörrarna ”indian style”? eller något liknande lite småroligt. Det är bara ett hål ner, som de typiska indiska toaletterna. Jag undvik givetvis detta och tänker att det är lite därför jag inte kommer sätta mig på ett tåg till Goa under fjorton timmar…

När tåget stannar är det ingen som ropar ut i några högtalare om vart man stannat. Så nej, det gäller att du är redo och vet vilken tid du ska vara framme, för då får du snabbt sticka ut huvudet och se om det står rätt namn på skyltarna!

Och dörrarna i tåget, om de behöver vara stängda medan tåget är i rullning? Nej inte nödvändigtvis.

20131021-223213.jpg

Frågor på det?

Följ:
0
Jennifer Sandström
Jennifer Sandström

Jag hjälper jag dig öka din trafik med SEO. I bloggen får du läsa om marknadsföring, företagande, foto, skrivande, böcker och resor. Gällivare är min hemstad/favoritplats, bor i Helsingfors pga kärleken.

6 Kommentarer

  1. Bella
    21 oktober, 2013 / 21:24

    Tänk dig lyxen du kommer att uppleva på svenskt tåg sen, halleluja darling ;P

  2. mami dear
    21 oktober, 2013 / 22:23

    Oj vad intressant och nu vet jag hur det går till.

  3. 21 oktober, 2013 / 22:57

    Åååh, du är så coool! Tänk att du åkt på ett fullsmockat tåg i Indien, bara sådär! Jag längtar efter dig såklart, men inte mer än att jag totalt njuter av vetskapen om allt du får vara med om. Go YOU!

  4. 22 oktober, 2013 / 07:51

    Haha, bra och tydliga instruktioner! Verkar inte helt enkelt… Vi har aldrig åkt tåg i Indien, däremot i Ryssland, Mongoliet, Kina, Ukraina och Kenya bland annat…

  5. Sofie
    22 oktober, 2013 / 22:27

    Haha… Jag förstår din upplevelse och ser verkligen allt framför mig :) men jag lovar dig att med rätt ”kunskap” kan du göra den sjukt mycket bättre. Jag älskade som sagt att åka tåg i Indien så hör av dig om du vill ha lite tips :)

    • jennifer
      Författare
      23 oktober, 2013 / 10:22

      Haha jaaaa Sofie, jag undrar verkligen. Till en viss del kan jag ju förstå – men jag tror nog allt jag behöver ta del av dina tips!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Looking for Something?