Sommarvackert & midsommarplaner

Har svårt att ta in att sommaren är så här vacker som den är.

Det är som om jag inte minns att det är så här sommaren ser ut?

Allting är grönare, blommorna större och dofterna starkare. Insekterna är fler, gräset växer snabbare och dagarna är längre.

Och alla dessa förgätmigej.

Det skulle kunna ha och göra med det faktum att jag spenderat cirka 20 av de senaste 30 dagarna ute på landet. Lite närmare sommaren.

Det är exakt sånt som får en att tvivla på stadsliv och förstå varför folket vallfärdar ut till sina sommarstugor så fort de får chansen. Också ett underligt liv att leva.

Ibland tänker jag att vi skulle vara så lyckliga där ute i ett stort fint hus, tillsammans med några bästa vänner.

Men så påminns jag om att lyckan inte alltid bryr sig om de yttre omständigheterna. Att livet blir vad vi gör livet till, oavsett var vi bor.

Ändå känns det liksom orättvist att behöva bo i en kvav lägenhet med byggarbetsoväsen utanför som får mig att tro att jag bor mitt på Manhattan (ha! tänk att det en gång var min dröm). Där bygger de förvisso kanske inte så mycket, kanske det till och med skulle vara en lugnare plats att bo på än här i Esbo just nu?

Där inne had någon liten fågel byggt ett bo.

Det är förstås också enormt mycket varmare den här sommaren. Det sägs kunna bli varmaste året någonsin globalt? Såklart, den här världen kommer aldrig få vila.

Vår lägenhet går knappt att vistas i på eftermiddagarna och jag har infört bastuförbud till min finske sambos stora förtret. I det stora hela skulle det kunna ses som ett litet bekymmer, men den finska basturutinen är ingenting att skoja bort. Det vore så mycket rimligare om han föreslog att vi skulle gå ner till havet och ta ett dopp. Men icke.

I veckan har vi varit hemma några dagar. Men nog längtar jag redan tillbaka hit.

I helgen flyr vi stan för en skärgårdsö. Och inte vilken skärgårdsö som helst, utan Brännskär. Som tidigare två midsomrar.

Har övervägt huruvida jag borde ta med kameran eller inte. Det är en sån vacker plats och det finns massor att fota. Men samtidigt suktar mitt inre efter total ledighet och att inte behöva leta efter varje perfekt fototillfälle. När jag nu ser tillbaka på de tidigare midsomrarna tänker jag dock att fan, min Lumix vill nog följa med ändå. Kanske får det bli så.

Livets stora beslut, ni vet?

Med detta hoppas jag att DU får en fin och skön midsommar, var du än befinner dig. Kanske i en stuga? På en ö? Eller inne i stan?