Självupptagna vänner
Jag har svårt för människor som inte ställer frågor till andra. Och detta är något jag analyserat ganska mycket. Vad är det som gör att en person har noll intresse att fråga mig, eller andra, något? Well, människan tycks i grund och botten vara ganska självcentrerad. Det enklaste knepet för att framstå som en supertrevlig person är liksom att ställa bra och intressanta frågor till någon annan – det säger väl en del?
Men jag tror faktiskt också att många bara glömmer bort. Inte tänker på det. Det är inte det att de inte bryr sig, de tänker bara inte på att de borde ställa en fråga. Kanske tänker de att jag behöver inte fråga – hon berättar om det är något/hur hon mår/hur det känns/vad som har hänt. Vi alla fungerar ju olika. Vissa berättar, andra väntar tills frågan kommer.
Det är också något som jag ogillar i större grupper – det är visserligen svårare att ställa frågor till en specifik person när man är en större grupp. Men samtalen blir ofta ytliga så fort ett sällskap är fler än typ 5 personer. Det är synd, men antagligen naturligt. Och visst finns det undantag, men jag ser att det händer väldigt ofta.
Jag har dock lärt mig att vad som är värre än en vän som inte ställer några frågor – det är en “vän” faktiskt inte bryr sig alls. Sånna vänner behöver ingen.
Kanske uppfattas jag också som självupptagen, men jag försöker åtminstone tänka på att visa att jag bryr mig och ställa frågor. Gör det du också ♥
10 svar
Du är en härlig vän Jennifer, som alltid frågar hur det är❤️
Du med och det är du också väldigt bra på Malin – som frågar och innerligt bryr sig! :) <3
Ett kort men klokt inlägg. Detta är något jag också funderar på. Mest tydligt kommer självupptagenheten fram när någon berättar sin historia, om det så är om en resa eller något annat, och motparten i samtalet liksom glömmer konversationens ursprung och istället för att lyssna och fråga prompt måste berätta om sin resa och sina upplevelser i ämnet. Visst kan man föra samtalet vidare genom att berätta om sina egna upplevelser men först bör man låta konversationsstartaren få belysa sin historia, inte minst genom att ställa relevanta frågor. Jag tycker det hör till god sed att ställa åtminstone tre frågor när någon berättar om sin resa. För att visa att man är intresserad. Sådant uppskattas och, som du skriver “enklaste knepet för att framstå som en supertrevlig person”. – Visst är de så.
Sedan har du helt rätt att i samband med större fest och kalas så är det ofta svårt att föra ett vettigt och mera djupgående samtal. Allt för mycket surr och löst snack om väder och vind.
Oj ja, när någon bara vänder det till att handla om sig själv… Bra riktlinje med tre frågor, det ska jag ta med mig nästa gång någon berättar om en resa! ;) Och se om jag kanske redan lyckas med det eller om jag genast börjar berätta om min egna relaterade story..
Godmorgon!
Jag instämmer i din uppfattning angående att en del
Inte frågar t ex.
Jag är enormt nyfiken, har haft ett yrkesliv med människor ständigt omkring mig. Nu när jag är pensionär, njuter jag av att ha förmånen att välja umgänge.
Finns mycket att säga i det du tar upp.
Folk är självupptagna i allmänhet!
Jaa, man ska vara noggrann med vilka människor man omger sig – även som icke-pensionär, hehe!
Jag är just en sån som lätt fastnar i monologer och babblar om mitt fast jag egentligen är mer intresserade av andra! Jag märkte i tonåren att jag har den här egenheten och har sen dess försökt komma ihåg att ställa frågor till andra. Sedan jag började jobba som journalist så har jag blivit mycket bättre på det. Men till frågan varför – jag är på en och samma gång blyg och pratsam. Är nervös för sociala situationer och har en hjärna som producerar anekdoter och tankar och text i expressfart och en mun som vill gå och gå. Älskar att jobba som programvärd på radion för då får jag betalt för att berätta lustiga historier!
Vad intressant att höra! Det är kanske många som upplever det så? Och spännande just eftersom du också egentligen är mer intresserad av andra, haha.
Det kan också finnas människor som verkligen bryr sig, men som kanske är blyga/osäkra i konversationer med nya personer :) Jag är inte själv blyg, men ibland brukar jag tänka på det när man talar med nya personer som inte ställer frågor tillbaka åt en. De kanske helt enkelt är väldigt blyga och obekväma i nya situationer.
En bra poäng Julia! Så kan det ju verkligen vara – och ibland kan det vara svårt att veta, så man bör inte döma ut folk direkt förstås :) De som jag hade i åtanke är väl personer som jag inte upplevt som särskilt blyga och/eller är närmare bekanta/vänner.